Att bo nära sina föräldrar, varför anses det som negativt? Alternativ

[*solis*]

Två av mina 4 vuxna barn bor i samma hyreshus som jag(i var sin lägenhet)
Vi träffas dagligen,hjälps åt med vovvarna,fikar ,bablar etc...

Det märkliga är att när dessa två barn berättar för sina svenska vänner så tycker de flesta att;usch vad hemskt att bo så nära sin mamma.

Men när de berättar samma sak för till.ex. Chilenare,Araber eller Italienare så lyser dessa människor upp som solen och säger:vad härligt att bo nära sin mamma

Jag undrar varför sådan skillnad med svenskar och dessa invandrare?

[Bettson]

Det kan nog var svårt att känna vad som är vad ibland.

Själv är jag uppvuxen hos mycket dominanta men snälla föräldrar. Jag lärde mig tidigt att det enda sättet att få ha ett privat space var att tänka men inget berätta. Allt annat kontrollerades och kritiserades.

Jag gifte mig och fick en mycket dominant svärmor som tyvärr inte var snäll.
Jag sa alltid att man skulle skriva upp hur det var så att man själv inte blev likadan.

Ja skrev gjorde jag nu inte men mycket sår sitter så djupt i själen så jag har inga som helst problem att komma ihåg.

Äldsta sonen har flyttat hemifrån. Jag vill alltid ge honom det bästa. Den bästa present jag kunde ge honom var hans självständighet och frihet.

Inga förhör av tredje graden inga, matlådor, städning av läghenhet och framförallt ingen kritik. Jag har noga kallpratat, försökt få samtalet att gå så att jag vet hur han har det, alltid uppmuntrat och beundrat.

Och var det bra! Nej då. Jag har fått utstå ganska saftig kritik för att jag lägger mig i ,ringer för ofta ( var tredje vecka) att jag är skvallrig, tråkig och gud vet vad det kan vara för fel.

Tårarna har bar sprutat vid vissa tillfällen men jag har aldrig visat det för honom. Min bror kom till slut med den förlösande grejen.

Snälla du sa han, du har släppt din unge fri men han har inte upptäckt det ännu. Eftersom du inte bråkar med honom och att du faktiskt avstår från att lägga näsan i blöt så upplever han att han inte fått frigöra sig.

Uppträd ett tag som en fjollig mamma som inte kan respektera att deras barn är vuxna så att han får orsak till att snäsa så ska du se att det löser sig.

Och tänka sig, bror hade fullkomligt rätt. Jag gjorde precis som han sa och på en månad så hade vi etablerat ett vuxenförhållande där vi båda var i takt med varandra.

Visst kan man ha bra intentioner och ändå kan det bli så fel.