Sjukdomar på rosor, är de så farliga? Alternativ

[Sommartorparn]

I min okunnighet har jag trott att fläckar på bladen och gulnande blad efter blomning hör till rosors natur, och då framför allt dom 'gammaldags' rosornas natur. Har inte brytt mig och även friskt delat med mig av rotskotten. Nu har jag förstått att mina rosor är sjuka och att jag borde tillämpa allehanda kurer för att få dom friska. Klippa och bränna angripna delar står det i anvisningarna. Klippning jäms med marken, med andra ord.

Men då tänker jag en hädisk tanke: är det så farligt egentligen med de där sjukdomarna? Är det verkligen värt mödan med alla dessa kurer? Och vad händer om man struntar i dom? Rosorna mår ju bra för övrigt. Blommar och växer som dom ska. Tydligen har dom lärt sig leva med sina sjukdomar.

Frågan har kommit upp eftersom jag planerar inköp av nya rosor? Kan jag sätta dom nya jämte dom befintliga? Måste jag först oskadliggöra de befintliga rosorna, och sedan leva med ett kalhygge i många år? Måste jag inrätta min trädgård som ett sjukhus med infektionsavdelning och slussar?

Hur gör ni andra? Springer ni verkligen hela sommaren och sprutar och samlar nedfallna blad? Skulle ni ta bort stora och frodiga rosenbuskar bara för att dom blir gulprickiga efter blomning?

[Sommartorparn]

Men gör det nåt att dom har den där rosten?
Kan man inte lära sig leva med den precis som man lever med rost på stockrosor och prickar på äpplen?

Just albarosorna har gärna rost, har jag läst mig till. Och i trädgårdarna runtikring så ser de gammeldags rosorna ut på det viset framåt sensommaren. Det bär mig emot att gräva upp en jättebuske och sedan vänta tio år innan något nyplanterat blir lika stort (och då kanske också har rost).


PS Kan det bli en rostfri ros av ett rotskott om busken har rost? Kan man vara säker att plantskolornas rosor är rostfria från början.