I min okunnighet har jag trott att fläckar på bladen och gulnande blad efter blomning hör till rosors natur, och då framför allt dom 'gammaldags' rosornas natur. Har inte brytt mig och även friskt delat med mig av rotskotten. Nu har jag förstått att mina rosor är sjuka och att jag borde tillämpa allehanda kurer för att få dom friska. Klippa och bränna angripna delar står det i anvisningarna. Klippning jäms med marken, med andra ord.

Men då tänker jag en hädisk tanke: är det så farligt egentligen med de där sjukdomarna? Är det verkligen värt mödan med alla dessa kurer? Och vad händer om man struntar i dom? Rosorna mår ju bra för övrigt. Blommar och växer som dom ska. Tydligen har dom lärt sig leva med sina sjukdomar.

Frågan har kommit upp eftersom jag planerar inköp av nya rosor? Kan jag sätta dom nya jämte dom befintliga? Måste jag först oskadliggöra de befintliga rosorna, och sedan leva med ett kalhygge i många år? Måste jag inrätta min trädgård som ett sjukhus med infektionsavdelning och slussar?

Hur gör ni andra? Springer ni verkligen hela sommaren och sprutar och samlar nedfallna blad? Skulle ni ta bort stora och frodiga rosenbuskar bara för att dom blir gulprickiga efter blomning?

Nej , blommar de så får det vara , men är de kala o utan blad av svartfläck , så åker de ut o då byter jag all jord o odlar perenner där ett par år
man kan ju undvika de mest svartfläckbenägna rosorna som tex Louise Odier

Jag fick rosrost på mina Pernille Poulsen i sommras och det var inge kul. Hittade medel i slutet av sommaren men iddes faktiskt inte behandla dem då jag var tämligen nyförlöst. Så jag gissar att det blir nåt att bita i till våren.//Kram Annie

Köper så friska jag bara kan, läser om varje sort. Nej det håller inte springa runt och spruta alla rosor, har en hopplös alba ros Dronningen av Danmark som har fått mycket rost i alla år, i höstas sprutade jag med Kumulus och ska så göra i vår- sommar, sista chansen, men jag funderar på att gräva bort den, finns så mycket annat kul. Mot löss blandar man såpvatten eller nyper. Man får gå från andra hållet, kogödsel varje vår, hoppar aldrig över det och jag petar ner massor av bananskal vår-höst vid alla rosor ( magnesium, kalcium, fosfor ) Och mycket kompostjord på hösten i rabatterna. Hjälper inte det då vet jag inte vad man ska göra.

Men gör det nåt att dom har den där rosten?
Kan man inte lära sig leva med den precis som man lever med rost på stockrosor och prickar på äpplen?

Just albarosorna har gärna rost, har jag läst mig till. Och i trädgårdarna runtikring så ser de gammeldags rosorna ut på det viset framåt sensommaren. Det bär mig emot att gräva upp en jättebuske och sedan vänta tio år innan något nyplanterat blir lika stort (och då kanske också har rost).


PS Kan det bli en rostfri ros av ett rotskott om busken har rost? Kan man vara säker att plantskolornas rosor är rostfria från början.

Jo, om varje blad har rost och bara blomman är vacker, som bara blommar en ggn som Alba rosorna gör, så resten av sommaren är det en ful ros.
Har inbillat mig i fyra år, att det går över, men icke.

Rosten finns i jorden .. tack o lov är vi i norr väldigt förskonade .. vissa rosor är mkt mottagliga ...just alba är ovanligt dock ? med rost ... utom din sort kajsa -synd .. Felicite Parmentier är en underbar ersättare .. ursnygg alba ros

En helt avskalad ros .. är inte vackert ..

Har blivit så glad i Gallica rosorna det får nog bli en Tuscany Superb, verkar frisk och lite högre 1.5 m

Jaha Honom ska du ha ! Om det är en han .. fick tag i en rotäkta o den är sååå snygg sammet ...

Vissa albor sägs vara mottagliga, exempelvis Maxima som jag har flera stycken stora buskar av. I alla fall enligt denna rosdatabas:

http://www.everyrose.com/everyrose/roses/search.lasso

Konstigt nog sägs Drottningen av Danmark INTE vara mottaglig för rost, däremot sägs Felicité Parmentier vara mottaglig....

Avskalade har inte mina rosor blivit av svartfläckssjukan. Då kanske det är någon annan fläcksjuka dom har..... Skulle dom bli avskalade så kan jag tänka mig att plantera någonting framför eller slingra ihop den med klematis.

För och nackdelar med zon 1. varken rosor eller smittor fryser bort.

Ingen har dem, Maxima eller Felicite har någonsin minsta fläck här

Jag blir inte klok på rossjukdomarna, dvs hur man ska förhålla sig till dem när man gör rosval. Förutom att det gäller att ha många sorter då.

Hos mig är en äppelros sjukast (rosrost), i övrigt lite svartfläck här och var men hittills inte så att någon ros står utan blad. I år hade jag också den slemmiga bladroslarven (heter den väl) på Finlands vita ros, som annars brukar vara helt utan problem. Andra rosor som borde vara mer känsliga var rätt fria från angrepp.

Förr gjorde jag ingenting förutom att nypa en knoppätande stekel då och då. Kvar blev ett bestånd rosor som dittills tålt det mesta. Nu när jag har fler rosor nyper jag ett och annat svartfläckblad också. Jag skulle tro att de rosor som i unga år kommer att vara mycket sjukdomsbenägna kommer åka ut i skogen hos mig om de inte nöjer sig med kogödsel, ett hyfsat bra läge och vatten på sommaren.

Håller ni på att rosta och fläcka rosor så åker ni ut!

Och enligt Rosor från nordiska trädgårdar kan Dronningen af Danmark angripas kraftigt av rosrost, jag hade inte boken när jag köpte rosen så jag skyller på det.

Betyder det att om man tar ett rotskott från en rostig ros och planterar någon annan stans så kan den vara frisk?


Jo, jag vet..... det är bättre att köpa nytt, men samtidigt är det lite kul att ha skott just från de rosor som funnits på platsen sedan urminnes tider....

Nej det sannorlika är att det följer med , men att bevara gamla rosor som stått länge på platsen tycker jag är viktigare än lite rost ..
En del har lite sånt -det kan man bortsefrån tycker jag
Egna rotäkta -finns väl inget bättre o roligare

Dom första åren brukar inköpta rosor vara hur fina som helst men sedan börja deras utseende förändras. Varje år köper jag kogödsel i säck och häller på, men som tack får man ändå svartfläckar och kala stammar.

Men jag hittade förra sommaren två små påsar med bekämpningsmedlet Euparen M som jag besprutade rosorna med enligt bruksanvisningen och de blev hur fina som helst - trots en viss påverkan av den kalla och solfattiga sommaren.

Vem gillar gifter? Är medlet överhuvudtaget tillåtet idag? Inte vet jag, men eftersom inget annat skall växa just där, framför allt ingenting man äter, gör det kanske inte så mycket. Jag har ca 80 rosor och tänker banne mig inte gräva upp dem - Onkel Walter, Lucia, Pascali, Peace, Schneewittchen, Königin der rosen, Louise Odier, Maidens Blush samt klängrosor av olika sorter och häckrosorna Hansa och Grootendorst. Euparen M blev min lycka efter många bladlösa, förtvivlade somrar.

Men den förtvivlan fick mig att börja snegla på liljor, så nu har jag sedan tre år krigat med liljebaggarna också.

Så man borde kanske börja leta efter nya anti-medel, eller asfaltera hela trädgården och bara behålla träden........

En något svartfläckssjuka och liljebaggsirriterad trädgårdsamatör som kallas

Snofsan

Rolig berättelse som får mig att le Snofsan!

Jag har också liljebaggar i trägården, men det är ju för att jag har liljor... De hör samman helt klart, liksom många andra växter och djur. För att minska baggarnas skador sätter jag fler liljor (främst krolliljor i ängen), sätter upp fågelholkar och klämmer liljebaggar på försommaren och larverna på sensommaren.

I juli får baggarna jobba ostört, och jag befriar mig från dem. Alla liljor äter de ju inte upp även om en del går åt.