Visst är det väl så att som "barn" när man flyttar hemifrån så flyttar man gärna en bit bort... Har väl med själva frigörelsen / inträdet i vuxenvärlden att göra...
Det kanske inte har så mkt med att man vill bort ifrån föräldrarna, utan mera visa att man kan klara sig själv... Så var det nog för mej...
Å andra sidan gör ju bostadsbristen sitt.. I sthlm kan man ju inte precis välja och vraka, om man nu inte köper en liten etta för 1.5 milj...
Däremot, när man blir mognare, har ett stabilt liv, och man inte längre prioriterar att springa ute på kvällarna, så ser man på föräldrarna på ett annat sätt.. Det blir ju mer en vänskap, än ett förälder / barn förhållande..
Skulle jag bo granne med mina föräldrar när jag var 20 skulle det varit rena skräcken

, medans nu skulle det tom vara trevligt...
Iaf på gångavstånd...
Caprice