Sådde en massa perrenner i helgen (för första gången) och O, vad jag var överlycklig i morse när jag såg att det REDAN hade kommit upp en massa.

På en del sorter syns ingenting ännu, men andra är redan riktiga små miniplantor. Trots att jag inte har satt upp något ljusrör eller så.
Ropade så klart direkt på min kille (som inte har den blekaste aning om sådant som har med växter och trädgård att göra) för att dela med mig i min förtjusning. Till och med han blev riktigt glad och förundrad över naturens kraft. Det ger ju glädje och hopp i livet sådant
Nu blev jag riktigt sugen att plantera även de frön som jag inte fick plats med ännu. Hoppas bara krukorna skall räcka när det är dags för omplantering och jag inte får någon dålig dag och glömmer vattna och lufta. Fast det känns osannolikt....