Sjukdomar på rosor, är de så farliga? Alternativ

[Sommartorparn]

I min okunnighet har jag trott att fläckar på bladen och gulnande blad efter blomning hör till rosors natur, och då framför allt dom 'gammaldags' rosornas natur. Har inte brytt mig och även friskt delat med mig av rotskotten. Nu har jag förstått att mina rosor är sjuka och att jag borde tillämpa allehanda kurer för att få dom friska. Klippa och bränna angripna delar står det i anvisningarna. Klippning jäms med marken, med andra ord.

Men då tänker jag en hädisk tanke: är det så farligt egentligen med de där sjukdomarna? Är det verkligen värt mödan med alla dessa kurer? Och vad händer om man struntar i dom? Rosorna mår ju bra för övrigt. Blommar och växer som dom ska. Tydligen har dom lärt sig leva med sina sjukdomar.

Frågan har kommit upp eftersom jag planerar inköp av nya rosor? Kan jag sätta dom nya jämte dom befintliga? Måste jag först oskadliggöra de befintliga rosorna, och sedan leva med ett kalhygge i många år? Måste jag inrätta min trädgård som ett sjukhus med infektionsavdelning och slussar?

Hur gör ni andra? Springer ni verkligen hela sommaren och sprutar och samlar nedfallna blad? Skulle ni ta bort stora och frodiga rosenbuskar bara för att dom blir gulprickiga efter blomning?

[snofsan]

Dom första åren brukar inköpta rosor vara hur fina som helst men sedan börja deras utseende förändras. Varje år köper jag kogödsel i säck och häller på, men som tack får man ändå svartfläckar och kala stammar.

Men jag hittade förra sommaren två små påsar med bekämpningsmedlet Euparen M som jag besprutade rosorna med enligt bruksanvisningen och de blev hur fina som helst - trots en viss påverkan av den kalla och solfattiga sommaren.

Vem gillar gifter? Är medlet överhuvudtaget tillåtet idag? Inte vet jag, men eftersom inget annat skall växa just där, framför allt ingenting man äter, gör det kanske inte så mycket. Jag har ca 80 rosor och tänker banne mig inte gräva upp dem - Onkel Walter, Lucia, Pascali, Peace, Schneewittchen, Königin der rosen, Louise Odier, Maidens Blush samt klängrosor av olika sorter och häckrosorna Hansa och Grootendorst. Euparen M blev min lycka efter många bladlösa, förtvivlade somrar.

Men den förtvivlan fick mig att börja snegla på liljor, så nu har jag sedan tre år krigat med liljebaggarna också.

Så man borde kanske börja leta efter nya anti-medel, eller asfaltera hela trädgården och bara behålla träden........

En något svartfläckssjuka och liljebaggsirriterad trädgårdsamatör som kallas

Snofsan