Vårvärme, Skönt i solen, tydligen... Alternativ

[amaira]

Solen strålar från en klarblå himmel. Det är minusgrader i luften, men solen tinar där den kommer åt.

När jag går igenom vardagsrummet, och råkar titta ut genom fönstret, så ser nåt som "inte stämmer" ute. Det är nåt med kastanjeträdet. Först ser jag inte vad.

Men, jovisst, där sover en liten rådjursdam så skönt i solvärmen intill stammen!
Hon ligger bara tio meter från huset och mitt fönster, lugnt och avslappnat.

Sovande rådjursdam.

Efter en stund vaknar hon och sträcker lite behagfullt på sig. Hon ligger där nu med, njuter av solen och idisslar på nåt gott.

Kanske är det mina krokusknoppar hon funnit?


Vaken, men njuter likafullt.

Hon ligger där nu med !!

[amaira]

Jösses! Va härligt! Jag börjar misstänka att du är Moder Jord personifierad, Amaira... Naturen är dig så nära. Jag kan inte förklara...

Ja, naturen är mig nära...

Moder Jord personifierad ... ( vad go du är!!)
Jaa ... men det är vi ju alla!!

Om du tänker efter lite, förstår du vad jag menar.
Kanske är jag "bara" nära mig själv...


Rådjursvisiter i trädgården, javisst.

För att kunna njuta av visiterna har jag en del av min trädgård inhägnad med högt hönsnät. Där har jag "läckerbitarna" som jag vill ha i fred.
Sedan har jag nät runt vissa andra mindre platser, eller plantor, under sårbara perioder.

Resten av markerna, eller platserna (trappan t.ex.) får jag låta bli att ha nåt på, eller ha en fågebur över, eller finna växter som rådjuren inte gillar.

Det går varken att vara nära naturen, eller gilla den, om jag inte finner SYMBIOSEN i det. Det måste vara på allas våra villkor. Annars är det inget större nöje, då övergår det till en "kamp" bara. Med hjärtattack istället för sinnesro som resultat.

Man får "jämka". Då växer också kärleken.