Har du inte en chef?
Sen går det att sätta gränser, och fortsätta vara vänlig. Om inte annat mår man bäst av det själv.
Och TYDLIGHET, i neutral KLARTEXT, rekommenderar jag.
Jag tror nämligen också på social okompetens, eller social inkompetens.
Att ge starkare och starkare "gliringar" fungerar inte ett smack i sådana fall, bara tvärtom.
Vänd dig om mot honom, se honom rakt i ögonen - men
inte "argt", dock bestämt. Och så "talar du om".
T.ex: "Jag
kan verkligen
inte jobba när du hänger över min axel! Du får helt enkelt sluta med det. Om du inte kan respektera mig i det här, kommer jag att prata med chefen."
Då har
du gjort vad
du kan. Om han sedan blir arg eller tar illa upp, så kan du inte rå för det, och behöver heller inte fundera så mycket över det. Det ligger liksom på "honom" då. Låt dig inte "dras in".
Sedan
är det chefen som ska komma tillrätta med personalkonflikter också.
Funkar inte det, så kan du sedan gå vidare.
Om det är "sexuella trakasserier" eller inte ... ja... är det något "sexuellt" som han är ute efter, eller är det helt enkelt "bara" social okompetens?
Det är klart att du kan anmäla, men jag rekommenderar "ett steg i taget" för att se om det inte går att lösa ändå.
Efter trettio år som bussförare, har jag nog råkat ut för alla sorters människor som finns (utom mördare och psykopater, tror jag) och alla situationer som finns också, tror jag. Man lär sig...