ååhhh, jag blir tokig på min arbets(o)kamrat Alternativ

[Ciczi]

Hej

Har en arbets(o)kamrat som jag inte alls kommer överens med. Han kan inte respektera att jag vill inte att han hänger över min axel när jag jobbar. Låt vara att jag gör något åt honom.

Jag tycker att detta är skitjobbigt rent ut sagt.
Idag sa jag åt honom att jag gör det om du tar två steg tillbaka och inte hänger över min axel. Han flyttade inte sig. SÅ då tog jag upp det arbete jag höll på med innan, för att markera att jag menar allvar. Då blev han skitsur och gick hem för dagen. Jag tycker att det är i min full rätt att säga i från om jag blir störd av att han hänger över min axel,. Vad tycker ni?

Ciczi

[amaira]

Det finns faktiskt puckon som inte förstår tydlighet och klartext. Som det inte går att säga åt vänligt men bestämt.

Nej, jag vet!

Men jag vet också, att jag aldrig vet orsaken till andras beteenden.

Jag vet faktiskt inte det. Jag kan gissa, spekulera, dra slutsatser, "bestämma" mig, osv, men jag vet inte i alla fall.

De slutsatser jag drar om andra, säger på något vis mera om mig, och om min situation, än om den jag drar slutsatsen om. Verkligheten finns alltid i betraktarens ögon.

Tror du mig inte? Sätt ihop ett gäng olika människor och låt dem tala om hur de ser på en viss person. Det är riktigt fascinerande hur olika utsagorna blir. (Om det inte är en grupp människor som i förväg har "pratat ihop sig", för människor gör så också, kalibrerar sina ögons syn: för att ha en likstämmig verklighet som gruppen lever i.)

Allt hos människor - liksom hos allt levande - har en orsak och en verkan, oftast mycket mer komplex än vi klarar av att se med våra ögon.

Vad jag vill få fram med det?

Att det brukar fungera dåligt att diskutera andra människors beteenden utifrån DEM (när de inte är med och själva få förklara sig). Det blir ändå inget annat än spekulationer.

Det som funkar desto bättre, är att diskutera hur "JAG" kan "bete mig" på bästa vis i situationer som jag inte tycker om, med andra människor.


Det gäller att skilja på "mig" och "dig".
Låter fånigt enkelt, eller hur?

Det är något av det allra svåraste i människo-världen!!!

Har själv träffat på den typen. Det är nog nåt viktigt som saknas uppe i hjärnkontoret på dessa människor

Det har jag med. Det tror jag med.
Min slutsats av det, blir inte "pucko" däremot, det blir "socialt handikappad" eller "funktionshindrad". (Eller möjligtvis en uppväxt som jag nog inte vill veta något om...)

Och min reaktion på det, blir inte det mänskligt spontana "Passar inte in - mobba och uteslut". Utan istället: "Okeeejjj ... *tänka, tänka, tänka* ... hur går jag vidare nu?"

Det handlar om MIN "heder" - inte den andres ... okompetens.


Slutsatsen behöver inte alls bli "amaira ska rädda världen" (vilket skulle bli för tokigt), utan bara:

"Hur löser jag den här situationen för MIG, utan att det blir på NÅGON ANNANS bekostnad? Kan jag det?
Hur gör jag för att `hålla mig utanför´ och inte låta mig dras in, och `bli dess motsats´ (pendeln ger fullt utslag åt andra hållet i stället) och därmed `detsamma´?"


Kattgräs´ trestegsmetod tycker jag är bra.

Ju mindre motparten förstår, desto viktigare att vara TYDLIG, utifrån MIG. (och desto mer fel blir det att svara med otydlighet = gliringar, pikar osv.)


En bra variant, som faktiskt är tydlig, ger "bananerna"!

Ta upp en banan när ni åker tillsammans.
Han säger ifrån.

Du stoppar snällt ner den igen, men säger samtidigt:
"Okej, vi gör en deal!
Jag äter inte bananer när du är nära, om du håller dig två meter bort från mig när jag jobbar."

Sedan har du en banan i lådan, eller fickan, när du jobbar.
När han ställer sig fel, tar du upp bananen och börjar äta. När den är färdigäten lägger du upp skalet på den axeln som han hänger över.
Eller så har du ett `färdigt´ bananskal, som du tar fram och lägger på din axel när han kommer.

Tydligare kan det inte bli!
Om han tål bananen då, så kan du dessutom lugnt äta vidare när ni åker ihop!!!





Sexuella trakasserier är verkligen inte "kul", inte för någon. Det är ju så oerhört kränkande.
Det tar ifrån en ens "människo-värde" och gör en så oerhört fruktansvärt utsatt!