|
Jag instämmer med föregående!
Att ha hund innebär att ha ansvar, och det borde man kunna prata om utan att bli sedd som hundhatare. Runt mitt hus springer varje dag en lös västgötaspets utan direkt tillsyn, ibland också upp i skogen och markerna häromkring. Ofta envisas han också med att vara precis framför fötterna när jag ska göra olika trädgårdssysslor m m, och ska jag ut och cykla tycks han kunna springa efter hur långt som helst om man inte får fatt i honom. Ägaren blir ibland ganska sur när jag vill vara ifred för honom: "Han ska inte kopplas, han ska lära sig!" (Tydligen helt av sig själv.)
Nu råkar ägaren vara min hyresvärd, som jag absolut inte vill bli ovän med. Jag bor nämligen i ett mycket bra hus med helt oslagbart läge i skogen, med utsikt över fina hagar ner mot en sjö. Fågellivet är underbart och min äng utanför huset blir finare för varje år. Med andra ord vill jag inte flytta frivilligt. Hyresvärden är väldigt trevlig och bra för övrigt, om än lite känslig.
Hur förklarar man för en sådan att man som hundägare måste ta ansvar och hänsyn?
Olle
|
Grannar!
27-03-2005, 00:05
