Jag kastar inte saker, man känner sig som en riktig looser när man måste plocka upp de sorgliga resterna och sedan lägga ut pengar på nya prylar som skall ersätta de som man haft sönder i ilskan.
Jag svär däremot, som en borstbindare, men enbart då jag slagit mig eller om jag blir riktigt rosenrasande.
Eftersom barnen är små så vill jag inte förstöra deras små rosenöron genom att använda vanliga kraftuttryck, utan jag kände mig istället jättesmart när jag väste Hälsingland istället för helvete. Gävle istället för jävlar och var det något riktigt på tok så drog jag mullrande i med hela landskap från norr till söder.

ända till den dag den äldsta undrade var en stad låg, jag svarade att den låg i Hälsingland och hon undrade varför jag var arg och svor...
Tonfallet vid stads och landskapssvordomarna hade avslöjat allt

jag fick förklara sammanhanget och att hälsingland, gävle och västra skåne inte var några svordomar...