Vad ska man göra?, Blir så JÄVLA less!!!!! Alternativ

[AvalonC]

I mars 2003 blev jag sjukskriven för depression.
Försäkringskassan klagar på att det är så många sjukskrivna som egentligen är kapabla att arbeta.

Detta är min sjukhistoria:

Jan 2003: Söker läkare, får antidepressiv medecin. Får sömntabletter.
Feb 2003: Träffar psykolog som remiterar mig till psyk-mottagning.
Mars 2003: Bryter ihop, blir sjukskriven för depression.
Maj 2003: Byter läkare eftersom min nuvarande är dansk och jag förstår inte vad han säger.
Juni 2003: Får en AT-Läkare som slutar efter några månader.
September: Kommer in på psyk-mottagningen. Träffar en mentalsköterska. Får en ny läkare istället för AT-läkaren.
(kommer inte ihåg alla datum)
Mentalskötaren ger mig en ny läkare.
Jag får träffa en psykolog, som gör mitt liv värre så jag slutar.
Får en till läkare som jag träffar en gång, sedan slutar han.
Får ytterligare en läkare som träffar två gånger, så slutar han.
Får en ny läkare som jag aldrig hunnit träffa.
Får en utredare som bedömmer mig psykotisk och remiterar mig till en avdelning för utredning.
Där får jag en ny läkare. En ny psykolog och en ny utredare.
De bedömmer mig frisk utan psykotiska problem.

Så idag fick jag min sjukskrivning, där står det att jag ska tillbaka till MENTALSKÖTERSKAN IGEN!!!!!!!
(Metalsköterskan är bara till för att se om jag behöver mer medecin, ingen som man kan prata med)

Hur i HEL*ETE kan försäkringskassan klaga på oss som är sjuka att det är vi som fördröjer våran sjukskrivning???
Nu har de inte klagat på mig personligen, men varje gång diskussionen är uppe kännar man sig träffad, för jag vill ut och arbeta, jag vill träffa mina arbetskompisar och mina vänner, familj samt träffa nytt folk.

Men utan hjälp så vet jag inte hur jag ska finna vägen tillbaks igen...

Anmälde till patientnämnden att de bara slussar mig fram och tillbaks:
Till Marleen!

Hej!
Vi har mottagit Ditt mail. Vi har svårt att hjälpa Dig i Din situation. Du
pekar i Ditt mail bl a på ett välkänt problem för oss, nämligen dålig
kontinuitet. För en patient som Dig måste det vara av stor vikt med en god
kontinuitet på läkarsidan och andra behandlande. Vi lyfter problematiken
till de verksamhetsansvariga så fort vi får tillfälle. Vi träffar dem
regelbundet. I medicinska frågor är vi inte kvalificerade att ha en åsikt.
Du hänvisas där till vårdgivarna.

Med vänliga hälsningar!
Patientnämnden

Jag har även anmält det till personskaderegleringen.
Men därifrån har jag inte fått något svar än...

Vad kan man göra för att bli hörd??? Jag vill inte leva mitt liv som en vandrande död!!!!!

[AvalonC]

Visst kan jag hålla med om att det kanske är väldigt öppna frågor som jag ställer och försöker starta diskussion om.

Men å andra sidan så om inte någon börjar prata om saker och ting så förblir det "hysch hysch" om många saker som i dagens läge är natrurligt...
Eller kanske inte natruligt, men absolut inte ovanligt.

Jag tror att det finns många som funderar över självmord, både att kanske utnytja det eller har frågor om det men inte vågar prata om det. Men om någon öppnar upp tråden så kanske man får kontakt med någon som funderar över det på olika sätt.

Det är bara min pojkvän, mamma & pappa, och mina två bröder som vet om att jag försökte ta självmord. Ingen annan i min närhet ens anar hur dåligt jag mådde då på den tiden. Och det är inte för att jag undanhållit det från någon, utan att det inte syns uttåt. Man försöker vara så duktig, och glad, spelar sitt lilla skådespel, men när man kommer hem så gråter man tills tårarna tar slut... (gärna lite till efter det)

Jag försöker inte vara anonym, jag vill hellre vara öppen och kanske få kontakt med någon med liknande "problem" för att ventilera mina tankar kanske få förslag hur någon annan gjort för att komma ur sin depression.

Det är vanliga människor som har depression, så vad är chansen att det inte finns en enda person till här som är ledsen???