Någon som vill hjälpa ?, Tiggarstråt till " min familj " Alternativ

[råse-marie]

Finns det någon som bor i närheten av Västerås och vill och har möjlighet att skänka lite saker till "min Familj " som jag är kontaktperson till ?

Dom har nu 4 barn ( Där den äldsta är 4 år )
Som ni förstår kan jag inte gå in på detaljer här utan bara säga att det saknas MYCKET !!!!
Och dom får INTE hjälp med det !!!!

Fråga gärna om ni funderar på något så ska jag se om jag kan förklara.

Här är en lista på vad familjen behöver

Skötbord ( litet )
2 sängar 80 - 90 breda + madrasser
Någon slags hylla Låg till barnens rum .
Sängkläder
kuddar +Täcken
Tvillingvagn
Har du annat som du vill bli av med eller tänkt att kasta fråga gärna mig först .

´Funderar du på något så mejla gärna mig !


Det här är världens ( enligt mig gullligaste familj )

Tänkte sätta in en annons på blocket oxå få se om det kan bli något napp...... hoppas
Det är en liten chansning

[Åsa - Alingsås]

Ruda, det är väldigt lätt att som vanlig Svensson sitta tryggt i sin villa och vara krass i sina omdömen om andra, utan att egentligen alls veta vad situationen handlar om.
Min son (som jag älskar av hela mitt hjärta) kom till på precis det där sättet, vi hade inte råd med p-piller en månad, trodde att vi var försiktiga men jag blev gravid i alla fall. Shit happens. Ibland blir inte livet som man har planerat, och då är det tur att det finns människor med stora hjärtan som är villiga att hjälpa.
Dessutom är alla barn oskyldiga, oavsett vilka deras föräldrar är eller har gjort. De har aldrig bett om att komma hit, det är allas vår skyldighet som vuxna människor att ta hand om barn så gott vi kan. Om jag kunde skulle jag hjälpa varenda barn i hela världen, oavsett om föräldrarna var mördare, flyktingar eller helt vanliga människor. En dag blir de vuxna och det som då har format dem är hur omvärlden har betett sig mot dem under deras uppväxttid, och då tycker i alla fall jag att det vore trevligt om de kunde se på världen med en känsla av glädje istället för bitterhet.

Jaja, det var väl mina två cent...

MVH, Åsa