Igelkottar, Var rädd om dom! Alternativ

[Boxer]

Små kottar har skräckslaget rullat ihop sig längst ner i brasorna. Där bor nämligen igelkotten.

De flesta påsk / majbrasehögar räfsas ihop flera veckor innan de ska tändas.
Det blir perfekta hem åt igelkottarna.
Det finns en eller flera igelkottar i så gott som varenda hög i Sverige! Igelkottars naturliga reaktion när de blir hotade och rädda är att rulla ihop sig till en boll med taggarna utåt. De springer därför aldrig bort från elden, utan grillas.

Detta massmord kan undvikas genom att flytta övre delen av brasorna ett par dagar innan brännandet. För djuren bor i nedre delen bland kvistar och grenar. Övre delen räcker gott för att tillfredställa vårt brasbehov. Det finns redan en lag om detta i Tyskland, kottarnas förlovade land och varför inte stifta en sådan lag i Sverige också?

Rädda ett kottigt liv, flytta din brasa!

[Diabolique]

Du behöver inte försvara dig, jag skriver inte att du har fel. Jag tänker inte gå in i några debatter om hur man skall tolka ordet fiende, det ger nog inget. Amairas berättelse borde nog ge en fingervisning om relationerna grävling/igelkott. Känner inte till Pat Morris och hans bok men namnet låter engelskt/amerikanskt. Frågan är om hans resultat direkt går att överföra till Sverige. Grävlingarna kanske är sällsyntare eller har mer lättåtkomlig föda där han verkat. Det är därför jag tycker man skall vara försiktig med att dra slutsatser. Beträffande relationen till människan så är trots allt igelkotten vanligare i kulturlandskapet, på gott och ont. Ute i stora skogen är den ovanlig/saknas.

Tillägg: Som en indikation på att hans resultat inte riktigt går att överföra är att han nämner iller. Illern är väldigt sällsynt i Sverige, tror minken konkurrerar ut den.

Du har precis tagit upp att vi kan ha tolkat ordet fiende olika, så jag tänkte bara tydliggöra att i detta sammanhang menar jag "den som är en fara/ ett hot för igelkottar". Ifall någon skulle ha missförstått mig.

Sedan måste jag säga att det är lite dålig stil att du säger att jag inte ska dra några slutsatser bara för att en forskare (från England) som har studerat igelkottar i 20 år kommer fram till något. Men samtidigt skriver du: "Amairas berättelse borde nog ge en fingervisning om relationerna grävling/igelkott."...

Själv tycker jag att det är DU som inte ska dra slutsatser för att någon i ett forum har sagt något som du tror helt blint på. Så jag säger som du... Var försiktig med att dra slutsatser.

Och vad gäller författaren till boken, så bor han som jag nämnde i England, och de har samma art av både igelkott och grävling. Det känns som om du idiotförklarar mig, när du skriver som du gör. Självklart skulle jag inte hänvisa till studier som är gjorda i länder som skiljer sig så mycket från vårat, vad gäller arter och nautr. Nu vet du det i alla fall.

Som en indikation på att du inte ska dra slutsatser för att någon skriver något i ett forum så kan jag nämna att de skrik som beskrivs i det inläget du syftar till mest påminner om när en räv tar en hare...

Och i boken står det att "men de har inga större utsikter att kunna döda den" (grävlingarna om igelkottarna).
Det står inte att ingen grävling någonsin har dödat en igelkott... Han menar bara att de har så små chanser att lyckas döda igelkottar. Så det kan ju stämma att det var grävlingen som tog de små liven som beskrevs tidigare, men vi ska kanske inte dra några slutsatser av det... Eller?

Det var en igelkottsfamilj, jag kan räkna upp ett åtskildigt antal igelkottsfamiljer som dött på grund av människor och deras handlingar.

Och zeppo, jag håller med dig!
Grävlingar är jättefina djur, som tyvärr har dåligt rykte.
Jag vet många som fortfarande tror att det bästa om man möter en grävling är att ha kol, knäckebröd eller äggskal i stövlarna eftersom "grävlingar biter folk i benen tills skelettet krasar"...
Helt sjukt!