Hur träffades DU OCH DIN partner? Alternativ

[AvalonC]

1. Hur träffades du och din partner?
2. Har ni varit ihop länge? Tror du att det är ni som gäller "livet ut"?
3. Och vad bråkar ni om, om det nu skulle vara så att ni bråkar???


Jag och min pojkvän träffades för 2,5 år sedan. Vi hade chattat över internet på Spray och beslutat oss för att träffas efter några 1000-lappar i telefonräkningar från båda håll.

På fotot var han ganska söt som han hade på internet, men när jag träffade honom så... mmm... ingen hit direkt...
Långt hår i hästsvans och han hade väl inte direkt den klädsmaken som jag föredrog på killar.
Men han lagade underbar mat!!! (gör han fortfarande)

På kvällen när jag kom hem till min lägenhet så ringde jag honom och berättade hur jag kände, att jag inte hade några planer på att träffa honom igen. Han blev ledsen, man kan ju inte tvingas att älska någon...
Men vi hade sagt att vi skulle gå på Harry Potter 2 på bio nästa helg, så jag var tvungen att hålla det.
Det skulle vara sista gången jag träffade honom och så skulle jag gå vidare...

Men när vi satt på biografen så tog han min hand, och han höll den så underbart skönt...
Min arm domnade för att jag satt så konstigt med armen, men var såååååå rädd att han skulle släppa om jag rörde mig...
Den natten sov jag över hos honom, och efter det har jag älskat honom.

Såpass mycket att jag faktiskt skulle kunna tänka mig att ta hans efternamn när vi gifter oss (är inte förlovade än pga pengar)
jag har alltid sagt att jag ska ha mitt efternamn när jag gifter mig...

Vi bråkar väldigt sällan, och är det bråk så beror det på städning, eller snarare INTE STÄDAT och upplockat efter en av oss,
och det är inte jag som är stökig av mig... *ler*
Men det tar 2 minuter, sedan pussas vi igen...


(i rättvisans namn måste jag tillägga att han ganska snabbt blev av med håret och är såååå mycket snyggare i kort hår, och såååå söt när han sover...*mums*)

[netaave]

Träffade min man på dansgolvet -84, har varit gifta sen -89 och vi bråkar som 17 om ordning och reda!
Är väl ingen idé att byta, tror det blir likadant med nån annan efter några år. Dessutom växer man ju ihop.

Tycker också det låter så sorgligt.... har det kanske nåt att göra med den här <span style='color:gray'>tråden?</span>

Visst växer man ihop! Har levt med min man i mer än 33 år, hela mitt vuxna liv och jag skulle aldrig komma på tanken att byta!

Nej då, det har det inte. Det är inte så sorgset och uppgivet som det kanske låter.
Jag var ganska irreterad på honom igår men det har gått över idag.
Jag vill faktiskt inte byta ut honom, han har många bra sidor också. Dessutom behöver ju inte felet vara bara hans.