Hur träffades DU OCH DIN partner? Alternativ

[AvalonC]

1. Hur träffades du och din partner?
2. Har ni varit ihop länge? Tror du att det är ni som gäller "livet ut"?
3. Och vad bråkar ni om, om det nu skulle vara så att ni bråkar???


Jag och min pojkvän träffades för 2,5 år sedan. Vi hade chattat över internet på Spray och beslutat oss för att träffas efter några 1000-lappar i telefonräkningar från båda håll.

På fotot var han ganska söt som han hade på internet, men när jag träffade honom så... mmm... ingen hit direkt...
Långt hår i hästsvans och han hade väl inte direkt den klädsmaken som jag föredrog på killar.
Men han lagade underbar mat!!! (gör han fortfarande)

På kvällen när jag kom hem till min lägenhet så ringde jag honom och berättade hur jag kände, att jag inte hade några planer på att träffa honom igen. Han blev ledsen, man kan ju inte tvingas att älska någon...
Men vi hade sagt att vi skulle gå på Harry Potter 2 på bio nästa helg, så jag var tvungen att hålla det.
Det skulle vara sista gången jag träffade honom och så skulle jag gå vidare...

Men när vi satt på biografen så tog han min hand, och han höll den så underbart skönt...
Min arm domnade för att jag satt så konstigt med armen, men var såååååå rädd att han skulle släppa om jag rörde mig...
Den natten sov jag över hos honom, och efter det har jag älskat honom.

Såpass mycket att jag faktiskt skulle kunna tänka mig att ta hans efternamn när vi gifter oss (är inte förlovade än pga pengar)
jag har alltid sagt att jag ska ha mitt efternamn när jag gifter mig...

Vi bråkar väldigt sällan, och är det bråk så beror det på städning, eller snarare INTE STÄDAT och upplockat efter en av oss,
och det är inte jag som är stökig av mig... *ler*
Men det tar 2 minuter, sedan pussas vi igen...


(i rättvisans namn måste jag tillägga att han ganska snabbt blev av med håret och är såååå mycket snyggare i kort hår, och såååå söt när han sover...*mums*)

[djingis]

Jag träffade min man 1987. Vi har varit ihop sedan vi var tonåringar och älskar varandra gränslöst. Han är mitt allt! Vi har 3 fina flickor tillsammans, 14,10 och 6 år.
Vi har samma intressen och älskar att arbeta på gården tillsammans.
Han är min bäste vän. Vi har varit mycket hänvisade till varandra då det inte finns några syskon på min sida och han har en förståndshandikappad syster (som vi bara älskar).
Jag tror och hoppas att vi får bli gamla tillsammans!
Vi gifte oss 1994 och då sjöng jag "Älska mig" för honom och hans hand darrade så. Det vara bara prästen, kantorn och jag som visste om att det skulle bli solosång .
Än idag så pickar det i hjärtat när jag ser honom!