Hur odlar Ni i trädgården?, konventionellt, ekologiskt, biodynamiskt Alternativ

[grönsaksodlaren]

Vore intressant hur medlemmarna odlar, och se hur trädgårdsodlingen i Sverige bedrivs och med vilka metoder!

Kommentera gärna hur Ni röstar!

[amaira]

Jag odlar med omsorg om livet i jorden. Alla små bakterier, myller och maskar ska trivas så de sköter om jorden för mina växter. Jag månar också om ogräsen, så länge de inte tar över då blir de täckmaterial så livet i jordn har nåt att äta.

Glömde "ogräsen".

Vad härligt att se en till som uppskattar ogräsen!

Och som månar om dem!

Vet ni om att bland våra utrotningshotade växter finns många s.k. "ogräs", som inte klarar det moderna jordbruket?

"Bra", tänker säkert många, men själv föredrar jag mångfald framför enfald

Ett exempel är den söta lilla nattskattan, som jag själv tyvärr inte lyckades hålla kvar i min trädgård . Den fanns alltid i åkrarna när vi plockade potatis när jag var liten.

Blåklint och kornvallmo är älskade exempel, som överlevt tack vare sin förmåga att förtjusa stora grupper människor.

Jordrök är ett annat exmpel som jag "odlar", för den är så vacker tycker jag. Om den är "hotad" på något vis, det vet jag inte.

Flera arter veronika är "ogräs", fast så vackra så en del blivit upphöjda i status och får legalt uppehålla sig i fler trädgårdar än min .

Många ogräs är utsökta vårprimörer, färdiga för skörd låååångt innan trädgårdens aristokrater ens fått rötterna i backen.

Och många ogräs är utsökta och mycket näringsrika "grönsaker" (eller teer) under hela säsongen.

Maskrosor ... underbart vackra gula solar.

Visst, de kan helt ta över. Här på Mälaröarna lyser många hästhagar knallgula i maj. Som en tydlig markör att marken har blivit för hårt betad... då tar maskrosorna över istället.

Ja, ogräsen har också en plats i mitt hjärta. Även kvickroten, som är långt mer snabb i vändningarna än vad jag är.

Men hästarna (kaniner och även mina tammöss) ääälskar kvickrot, och finns det något som luktar så gott, som kvickrot när det betas...

Kvickrotens rötter gjorde man mjöl av en gång i tiden. Men jösses vilket jobb! De finns i mängder och är lätta att ta upp, men svåra att rengöra.
Ibland tuggar jag på några söta rötter medan jag rensar. Och så klipper jag runt rabatter, för det tål de inte i längden.


"Tam och tuktad" är inget för mig. "Vild och glad" är min melodi.
(Det krävs jobb för sånt med)