Kan man bli 6 år igen!?!, vad tro ni??? Alternativ

[*solis*]

Jag tror mer och mer att man kan faktiskt bli 6 år igen eller vilken ålder man själv önskar

Det lustiga är att äldre jag blir så mer släpper jag av mina hämningar som jag burit på under 60 års tid; inte så klart under alla år.

På detta vis har mitt liv blivit mycket roligare och jag kan skratta mycket mycket mer och hjärtligare än förrut

Jag började skolan då jag var 6 år och spännande var det men också väldans skrämmande.

Stelast var i sinnet mellan 20-44, efter dett började min förändring till det bättre och kommer att pågår så länge jag lever.

Vågar ni andra ta fram barnasinnet?

[amaira]

Vad förknippar ni med vuxet då?

Ansvar är ju givet, men sedan då?

Villa, volvo, vovve faller ju liksom bort.

Bitterhet, avundsjuka,lögner,förvridna ansikten av hat,skitprat,ont om pengar,oempati,att alltid få rätt,inte kunna förlåta,plastikoperationer,krig,intriger,makt,fulsex,förintandet av Moder Jorden.

Ja, villa, volvo vovve faller liksom bort.

Liksom solis uppradning: Bitterhet, avundsjuka, lögner, skitprat, o-empati, alltid får rätt, osv, osv.

Det faller liksom bort - för det ÄR JU INTE att vara "vuxen"!!!

Det finns inga "vuxna" människor, brukar jag hävda. Det är bara något man skrämmer barn med.

Inget av detta ovan uppräknade, går väl under "vuxet beteende", gör det?

(och de "skrämda barnen" blir sedan själv sådana vuxna som skrämmer barn och andra vuxna, för de tror /har lärt sig att DET är att vara vuxen. Alltså, att ha MAKT och slåss hårt mot egna känslor av maktlöshet när de dyker upp, som de alltid gör.
Eftersom maktlöshet är en del av människans livsvillkor.)

ALLA har vi våra akilleshälar, där vi "blir sex år" igen. Eller tre, eller två.
Då vi styrs av rädsla - men allför rädda för rädslan för att erkänna det, vi måste ju vara starka, ja starkast, för att inte gå under.

Såna gånger kan människor vara mycket grymma! Oavsett åldern räknad i levnadsår. Det gäller ju att slå, och slå först, och slå HÅRT. Vare sig det är i ord, handling eller gärning.


Fast, det var ju inte den "sexåringen" som du frågade efter Solis , utan hennes godlynta kusin förstår jag .

För mig är DET att vara vuxen! Att vara så FRI inombords, fri från rädsla och försvar, att den vuxna människans egen inneboende lekfullhet kan ges fritt spelrum, när tillfällena passar. (alltså, så det aldrig blir på andras bekostnad)


För mig är "vuxen" också att inse att det inte går att gå igenom världen och livet UTAN att såra andra människor och varelser. Men att istället försöka STÅ FÖR det.
Alltså, nåt sånthär:
"Ja, jag gör såhär, det är MITT val och beror inte på dig, fast du blir utsatt.", inte:
"Dummer, skyll dig själv det är DITT fel att JAG gör såhär."

Men, som sagt, fullständigt vuxna människor, tror jag inte på.
Men jag tror på, att världen skulle bli bättre om vi INSÅG att vi inte är "vuxna", och INSÅG att det "är okej".
För då skulle vi slippa FÖRSVARA oss så, mot det faktum att vi inte är...


Jag tror, att "vuxen", det är att KLARA att känna sig UTSATT! Inte att slippa bli det...



Och på tal om "fisar" och "brakskitar" - nä, rent fysiskt låter jag bli, men bildlikt är det så oerhört talande. Livet ÄR INTE så vansinnigt ALLVARLIGT , eller ... vet inte rätt ord.

Men vi fastnar så lätt i konventioner och glömmer att livet är STÖRRE än så! Vi gör småsaker stora, och förlorar synen för det som verkligen ÄR stort i livet.

Dessutom SKA man ha olika åsikter och olika syn på livet!!! Särskilt i olika åldrar!!! Vi går igenom olika faser, och allt har sin egen STORA värdefullhet!

Man är inte bättre för att man är gammal, eller för att man är ung, men man ÄR "olika" och ska så vara.

Det är ett av livets viktiga KOMPLEMENT!


Vet du Reserv, om du som äldre mamma får ett ryck av livsglädje - eller senilitet - så önskar jag DINA BARN ett bättre öde, än att vilja låsa in sin egen mamma och kasta bort nyckeln...

Och hoppas att du, om senil, åtminstone hamnar på ett hem där man kan VARA RÄDD även om senila personer.