Och så skall man ha dem instängda i ett spann eller nåt i några dagar innan man kokar dem så att de hunnit tömma tarmarna innan.

Det sägs att det var munkar som ursprungligen importerade dem för att äta dem efterhand, men av någon anledning var de faktiskt mycket större då.
Vid en liten å såg jag såna som var nästan dubbelt så stora.

När jag fyllde på jord mellan stenarna i min trädgårds-grotta såg jag under den täckande murgrönan något som liknade en begravningsplats. Där låg hundratals tomma skal. När jag tänkte efter insåg jag att jag sällan sett tomma skal innan trots att vi har gott om sniglar, så de söker sig tydligen till en bestämd plats för att dö - eller så är det något djur som har släpat dit dem.
Men jag är då inte sugen på att äta dem. Det räcker med musslor, räkor, krabbor och kräftor för min del.