CITAT (Ophelia @ 15-05-2005, 20:47)
Klart att sanningen kan vara det bästa...ibland. Skulle inte vilja såra en god vän bara för att sanningen nödvändigtvis måste komma fram.
Tror absolut att det friseras och ljugs både här och där...och definitivt här på nätet. Har chattat en del och har förstått att de mest framträdande människorna var ganska blyga och inte alls så framåt på riktigt.
Skulle man sedan träffa på någon från nätet och framställt sig som en riktig "pangbrud" så är det sånt som kan hända. Jag kanske anser mig vara den jag framställer mig som men uppfattas inte alls så av andra som träffar mig.
Sedan är vi väl lite så när vi är ute och träffat någon, nog vill vi försöka imponera lite på något sätt. Jag vill varjefall försöka lyfta fram det bästa av mig om jag träffar folk, inte vill jag väl visa mina sämsta sidor!!
Detta är ju ganska normala handlingar som de flesta använder sig av. Lärde mig en sak när jag pluggade. När vi inhämtade information gällande en del undersökningar (enkäter) inom psykologi använde vi oss av vissa frågor som återkom i enkäten. Frågorna som ställdes var bl a om man hade ljugit eller om man alltid var ärlig. Svarande man att man aldrig ljög och alltid var ärlig så betecknades svaren från dem som icke pålitliga. Personligen har jag aldrig träffat på en människa som alltid är ärlig och som aldrig ljuger.
Har även träffat på människor där en av problembilderna har varit att de är mytomaner och de är vanligare än man tror. Vad som är sanning och lögn för en sådan människa är irrelevant.
Så klart har jag också undanhållit sanningen... det jag bäst minns är när barnen kommit med en bunt maskrosblommor "utan skaft" och jag berömt dem och sagt att blommorna var såååå fina.
Om jag hade ljugit om mig själv här på Odla så skulle jag aldrig våga träffa någon av forumisterna.
Men... jag vidhåller att man inte alls behöver ljuga... Du kan låta bli att svara alls på fråga som kanske är av så privat eller känslig karaktär att du inte vill berätta.
Det är alltid bättre än en lögn.