Jag förstår inte riktigt vaörför Virgo ställer frågan.
När det gäller sjuklig mytomani så har personen ingen sjukdomsinsikt. Alltså kan de inte svara på om de är en mytoman eller inte.
Vad gäller sanning och lögn i övrigt. Ja så finns det alltid dubbla bottnar.
Alltifrån till att alltid hålla sig till sanningen vilket vi alla tycker att man skall göra till att uppvisa social kompetnens.
I stället för att såra kan man ju väja att hålla tyst, vissa anser det är att ljuga det också.
Riktig oönskad lögn är när någon framhäver sig själv på andras bekostnad eller tilltvingar sig fördelar med lögnen. Att man är opålitlig, ej håller löften sårar andra människor eller manipulerar dom till handlignar de egentligen inte vill.
Annan lögn är att inte alltid säga vad man tycker i stället för att såra, att försöka gjuta lite olja på vågorna vid konfkliker, att inte tala om allt man vet för att inte ställa till problem. Det tycker jag nog inte faller under rubriken lögn utan mera som social kompetens.
Jag menar ungeför så här:
Om någon kommer hem till mig och pratar om att han har problem för att frun vill skiljas så kanske jag inte säger allt jag tycker. jag kanske tycker att personen i fråga är en kvalificerad skitstövel som varken skulle ha fru eller barn. Det hjälper ju varken honom frun eller barnen. I stället kanske man försöker få honom att förstå att han skall ändra på vissa saker för att göra frun nöjdare mend tillvaron. Helst på ett fint sätt för att han inte skall känna sig hotat ( svaga personer för ofta det) utan att han har en mölighet att göra något för att få kontroll på situationen. Frun kanske också suttit i mitt kök och pratat så jag vet mer än jag talar om.
Inte tycker jag att jag ljuger bara för att jag inte säger allt vad jag tycker och att jag inte berättar allt jag vet.
Sedan finns den sk lögnen pga av att man vill bevara någons integritet.
Den använder jag mig själv ofta av när jag skriver här. Man kan berätta en historia utan att ändra något i dess innebörd men man maskerar identiteten på de man berättar om just pga av nätet är så offentligt.
Det tycker jag man skall göra.
Sedan finns det nästa fråga om sk kallat historieberättande. En historia kan vara alldeles fullkomligt sann men den kan beroende på vem som berättar den vara alldaglig eller jätterolig. Själv läser jag gärna en väl berättad historia. Ett gott skratt förlänger näämligen livet och jag bjuder gärna på ett gott skratt också. Fast inte på andras bekostnad.
mytomaner
14-05-2005, 23:55
