mytomaner Alternativ

[Virgo]

Hur många mytomaner finns det här?

[farbror B]

[B][FONT=Arial]

Mytomaner är nästan nästan lika jobbiga som dom där skidåkarna

Om inte jag själv initierat tanken på skidåkning, detta stillsamma glidande över det vita snötäcket en solig morgon på ett tyst fjäll, så är det alltid nån kompis som försöker dra med en på "en utmaning", dvs Öppet spår, Vasaloppet, Trondheim-Östersund eller något liknande.

Utmaning förresten? varför används det ordet när det egentligen oftast handlar om ren tortyr, ren galenskap eller sådana risktaganden som de flesta försäkringsbolag har med i undantagsklausulerna för utbetalning (tillsammans med orkanvindar, blixtnedslag och spontan självförbränning) De utmaningar jag hittills lurats att vara med på kommer antagligen att nämnas vid namn för särskilda undtantag i framtiden.

Traktorkastning, anakonda-brottning och jakrakning har varit återkommande inslag, medan några mer ovanliga aktiviteter också förekommit på dagordningen, såsom sanddykning, Paris-Dakar på kickboard samt paintballs. Ingen utmaning? kolla stavningen igen, "paintballs" går ut på att med en pensel och Tigerbalsam försöka måla kulorna på elefanttjurar.
Det provar jag aldrig mer, kan jag tillägga! Jag vill inte gå in på detaljer, mer än att säja att vissa kroppsdelar av Håkan, min polare, fortfarande saknas. För två år sedan skulle vi "gå på tur" i de norska fjällen. Ingen utmaning? Beror på om man kör vårt koncept, man startar från en förutbestämd punkt, förses med ögonbindel, snurras hundra varv och får sen sätta av i vilken riktning som helst. Sen gäller det att gå på "tur", dvs hoppas man inte faller ner från nåt fjäll, kommer bort eller träffar på danskar eller något annat grymt öde.

Håkan och jag hade tur, medan vår bekantskapskrets hastigt minskades med hundra procent, eftersom vi sen den dagen inte har sett varken Sven-Glenn eller Kjell-Anders igen. Ett envist rykte i valdalen talar om en blind tiggare på skidor, men trots fjällräddningens insatser har ännu ingen återfunnits. Inte heller Bo-Hans har setts sen 1994, då vi var i Afrika på gorillaretning och då tillbringade vi ändå två månader på intensivavdelningen i Kampala.
Man tycker att han kunde ha hälsat på oss, men inte då. Han var också en ganska självisk typ. Jag minns en av hans tidigare eskapader ( han ska då alltid hitta på såna dumma saker att göra) när han skulle paddla badkar till Spanien. Efter en kollision i Biscayabukten låg han på ett sjukhusfartyg och tyckte synd om sej själv, utan att ens ha frågat hur det gick för besättningen på oljetankern han kolliderat med.
I år ligger i alla fall marken kal och grå, inget snötäcke som ska skottas bort, inga skidor som ska vallas. Vallning förresten, är en underskattad sport. Vi bygger isvallar i slalombackarna och försöker med hjälp av dom studsa oss i mål. Ibland går det dåligt, ibland sämre. Fjällbyarnas läkarstationer sponsras numer ofta enbart av våra utmaningsförsök, eftersom det då finns alla möjligheter att studera mer ovanliga frakturer och andra skador. ånej, nu ringde min kusin, Per-Åke och ville att jag skulle vara med på puckla på en kamel.. Suck! ja, ja vi får höras en annan gång ...