En berättelse:
En man flyttar till Storstaden ifrån Småstaden och börjar sitt nya liv i Storstaden. Nytt jobb, nya kollegor, flyttar in i en tjänstebostad. Efter några månader så träffar han en kvinna och de blir förälskade. Den nyförälskade kvinnan ser allt genom ett rosa skimmer, men efter ett tag så blir hon intresserad av att veta mer om sin nya kärlek. Mannen berättar kortfattat om en fd sambo i Småstaden, om en son på några år som han inte har någon kontakt med pga exsambons ovilja. Hans bägge föräldrar är döda och han har tappat kontakten med de gamla vännerna i Småstaden pga flytten.
Efter några veckor får hon komma hem till mannens tjänstebostad. Den är möblerad av företaget och de enda personliga tillhörigheterna som finns är hans kläder, en TV och lite hushållsartiklar, ingen telefon. Alla hushållsartiklar är nyköpta. Inga foton finns. Kvinnan frågar hur det kommer sig att han inte har något gammalt med sig hemifrån och får till svar att "det är maganiserat i Småstaden". Kvinnan frågar om foton, och får till svar att "de förstördes i en brand något år tidigare". Kvinnan blir fundersam. Hon får inte träffa hans kollegor i Staden, inte hans nya vänner, hon kan bara nå honom på arbetets telefon och enbart lämna ett meddelande, efter det ringer han upp om han är på plats. Veckorna rullar på och mannen jobbar en hel del extra på sitt jobb. Kvinnan börjar bli mer och mer fundersam och frågorna blir fler. Efter 4 månader kommer ett brev ifrån mannen att han inte längre vill ha kontakt. I och med brevet så har kvinnan aldrig hört av mannen något mer.
-----------------------------------------------------------------------------------------------
En berättelse som mycket väl skulle kunna vara sann, likväl som den kan vara uppdiktad. Om mannen var mytoman eller inte, förtäljer inte historien, men visst är det en märklig historia?
|