En snäll människa, hur är man då!?! Alternativ

[*solis*]

Ofta hör jag människor säga att någon är snäll;jag undrar vad innebär det att vara snäll isjälva verket?

Jag får ofta höra att jag är snäll men själv tycker jag inte det
jag kan bli arg som bara den när det gäller mina hundar; om någon säger elaka saker om dem
Det är klart att en snäll människa kan och få även bli arg!

Så har jag hört att somliga människor med spritproblem är jo så snälla, alltså när de är nyktra Är det verkligen snällt att orsaka sina nära och kära ett helvete genom missbruket!?!

Att vara snäll har väl olika innebörd för olika människor!?
Vad säger ni andra?

[amaira]

På tal om att vara för snäll ... så är det ju inte inte alltid "att vara snäll" utan kanske att vara rädd?
Rädd för att komma i konflikt, rädd för att bli kritiserad, rädd för att hamna utanför, rädd för att ... allt möjligt kan det ju vara.
Då blir ju "snällheten" manipulativ istället... Den andra önskar något tillbaka.

(Nu menar jag inte ett vanligt hederligt Tack, eller en vanlig gentjänst, eller ens vanlig vänskap.)


En människa som är för snäll, kan ju upplevas som mer jobbig än snäll.

Kanske menar jag för snäll, på ett eftergivet vis. Den som inte kan sätta gränser (som skydd för sig själv, och respekt för andra) är det ju SVÅRT att umgås med i längden.
En inställsamt snäll person kan man ju uppleva som krävande!!
Det är lätt att hamna i nån sorts "tacksamhetsskuld", eller rädsla för att säga vad man tycker.

Eller så får jag en känsla av att JAG måste vara den som sätter den andres gränser, eftersom den andre inte kan.
Alltså, jag får vara riktigt försiktig med om jag t.ex. frågar om en tjänst, och försöka lista ut SJÄLV om det är okej för den andre, eller kanske t.o.m. skadligt?
Eftersom den andra inte kan sätta gränser, och JAG inte vill utnyttja någon för mycket.

Sånt tycker jag är jobbigt.

För MIG är "snällhet" detsamma som respektfullhet och kärleksFULLHET (vilket inte är detsamma som "kärlek"), OCH förmåga att kunna sätta gränser - till skydd för sig själv och andra...

Att verkligen vara snäll - är en SVÅR historia .

I övrigt tror jag de flesta människor är som folk är mest. Det finns några ytterligheter åt bägge hållen, men i stort håller sig de flesta inom ett medelområde, där önskan och intentionen ÄR att vara vanligt snäll (och ofta ÄR det också), men människor har sina "blinda fläckar" eller "akilleshälar" och råkar någon komma åt där, så "smäller det". Ofta till omgivningens stora förvåning: "Vad hände??"

Sedan KAN MAN INTE vara snäll jämt, mot alla. Då skulle man ju gå sönder.
För hur man än vänder sig, så har man rumpan bak, och andra människor "kräver" olika saker av en, som går under rubriken "snäll" kontra "elak" och "dum". Det är dessutom olika saker för olika människor!!

Att vara ÄRLIG är att vara snäll, tycker jag.
Att sätta gränser, och STÅ FÖR DEM, själv! "Det här är MINA gränser, jag är ledsen att jag inte kan hjälpa dig." Typ.

Att säga Nej med vänlighet.
Att bemöta andra med VÄRDIGHET, även om jag "inte är snäll".


Egentligen handlar "snällhet" för mig, om förmågan att sätta gränser!!!!!
För om jag KAN det, kan sätta gränser alltså, så behöver jag inte bli frustrerad när andra försöker få mig att överskrida mina gränser.
(eller om jag upplever att andra försöker. Kan jag inte sätta gränser, så upplever jag det OFTA så)
Och att "sätta gränser" handlar om gränserna inom MIG, inte att begränsa andra.