Hur många mytomaner finns det här på forumet?
För min del känns det fullständigt ointressant att veta.
Jag utgår ifrån, att det inte finns
några. Tills jag stöter på motsatsen, vilket jag ännu inte gjort.
Och OM "de" eller "den" finns här, so what? Vad har det med MIG att göra???
Jag kan LYSSNA på andra människor - och sedan ta MINA EGNA beslut.
(Härlig frihet egentligen

, har inte tänkt på det)
Om någon är mytoman, är denne SJUK och jag beklagar denne. Men behöver inte ha vetskap eller kontroll över vilka sjukdomar forummedlemmar har eller inte har

, vare sig det handlar om psykiska sjukdomar/ störningar, olika NPF
(neuropsykiatriska funktionshinder, vilket enligt statistiken bör finnas flera av här, och jag nosar nog till mig ett och annat av det också, har ju själv ett "skuggsyndrom" så man känner lätt sina löss på gången
), fysiska sjukdomar eller annat.
Om inte någon SJÄLV vill prata om det förstås.
På tal om "lögn" och "sanning" så har jag en egen tankvärd uplevelse.
När barnen var små, var jag "osams"/oense med deras far om att lura dem om jultomten.
Själv är jag "sanningspedant" och känner mig lätt kränkt om någon (NÄRA person) ljuger och försöker lura mig. Så jag var emot att ljuga för barnen om att jultomten fanns.
Pappan tyckte det var självklart och hörde barndomen till.
(Att bli lurad !???
jag var mycket upprörd över det)Så har jag tyckt genom åren. Tills svärdottern - apropå nåt annat - berättade om hur hon minns när hon
förstod att jultomten inte var på riktigt, och hur hon upplevde det, och kände det:
Att hon blev STOLT, GLAD, att hon nu kände sig STOR, för man kunde inte lura henne med jultomten längre...
Det blev ett fint minne, och inte alls någon kränkning.
Och jag blev SNOPEN, för från
den sidan hade jag aldrig förstått det.
Då förstod jag också, att vi hade RÄTT, både pappan och jag!!!
För den ena sonen skulle ha upplevt det kränkande, det vet jag.
Men den andra sonen skulle absolut inte upplevt det så, utan tvärtom

.
Människor är ju OLIKA (ja, barn också) - men jag hade inte riktigt koll på det då...