Adoption, I väntans tider Alternativ

[Carina Josefsson]

God kväll allihop!
Har suttit o bläddrat i mina nya böcker i dag. Skickade efter på nätet-smidigt!
Adoptera nu, Längtansbarn, En annorlunda graviditet och en bok om Peking (det är dit vi ska resa o hämta våran bebis).
Ville bara skriva av mej, lite nere idag.
Det känns som en evighet sen vi påbörjade allt detta med barn.
Sluta med p-piller, försöka o försöka, ta temp, gå till läkare, avvakta, bli undersökt, försöka, gubben undersöks, prover.
Vill ni göra provrörsbefruktning?
Njäää....
Väga chanser för o emot. Om vi gör provrör med allt vad det innebär (hormoner o sprutor) kanske det inte lyckas o då är vi för gamla för att adoptera sen!
Bestämde oss för adoption.
Socialen sa -Gift er o ring oss sen.
Giftemål, utredning, samtal (har ni "läkt" än? livsåskådning? regelbundet 6 liv? Varför? Vad säger släkten? Vännerna?), referensbrev, läkarbesök, inkomst, fast jobb, pengar på banken, dopbevis, utdrag ur polisregistret, kopia på pass, 8-10 foton av oss o familjen (inga husdjur, fula kläder, bara fötter)
Vi blev iallafall godkända till slut!
Så nu sitter vi här o väntar
Kompisar som började efter oss har redan fått 2 barn!
Förstår att det tar tid, men det är jobbigt.
Är nog gladare i morgon

[Bettson]

Det du Rosita, det måste vara ett gott tecken om något!
Jag menar om ett adopterat barn som själv vill adoptera som vuxen.
Det var väldigt mycket prat om hur illa det kunde gå för de adopterade barnen när de blev lite större, när vi gick på våran utredning.
Då är det alltid roligt att höra motsatsen ibland! För de flesta går det ju alldeles utmärkt faktiskt.

Men vännen då!

Varför skulle det gå illa för adopterade barn. Det är nog en gammal skröna från förr när man inte talade om i familjen att barnet var adopterat. Sedan när någon utanför familjen berättade för barnet då kunde det väl bli omvälvande för den stackars ungen.

Så går det ju inte till idag. Lika lite som att pappan försvinner ut ur bilden för att föräldrarna skjiljer sig. Det är svunnen tid.

Självklart kommer du att känna oro för ditt barn du är ju mamma, men måla inte fan på väggen oavsett vad folk säger. Gläd dig i stället. Och den unge som är älskad och känner sig speciell den kommer det alltid att gå bra för.

Så självklart kommer allt att gå bra för ditt barn. SLå abort all oro och gläd dig åt det som kommer.