Jag skulle väldigt gärna gå på min mormors begravning,
jag har aldrig träffat henne, men jag har hört hennes glada röst
i telefonen många gånger under mitt liv.
Trots att hon inte kunde svenska, och jag inte kunde finska
så försökte vi säga något ord var som den andra kanske förstod

Jag är så tacksam för att det nu löst sig att mamma Solis kan komma
iväg på begravningen iallaf. Jag önskar så att jag kunde följa med
och vara stöd för min mamma. Men vi har ett helt gäng hundar
härhemma som behöver passning. Och ekonomin finns inte för att
fler av oss skall kunna åka.
Jag vill tacka Er alla här för att Ni stöttat min kära mamma
genom detta beslut! Ni har varit mycket rara!
Jag hoppas att mamma känner att hon har stöd i sin
bror i Finland, det jobbiga blir dock resan på egen hand.
Men jag HOPPAS och BER att det skall gå bra!
Kramar Kalinsi, Solis ena dotter