Det är kvällen och jag känner mig ledsen;tänker på min mamma som skall begravas den 28 i denna månad
Det konstiga är att jag både saknar henne och är samtidigt glad för att hon slipper lida.

Jag kommer att inte åka på hennes begravning dels för att jag orkar inte resan dit och för att jag inga pengar har för att resa

Det är som att kännslorna först nu kommer ikapp; detta att mamma är borta för alltid

Sänder en tröstande tanke och kram till dig .......... / Helen

Men snälla Solis... inte kan det vara sååå illa ställt att du inte kan åka till din mammas begravning.
Jag blir så ledsen när jag läser ditt inlägg.
Om inte det går att ordna på annat sätt så tycker jag att du ska vända dig till det sociala i kommunen och lägga fram problemet... tror nog att du kommer att få hjälp till respengar.

För mig känns det som totalt ofattbart att ens kunna tänka tanken att inte närvara vid sin mors begravning,

Hej Solis!

Visst är det konstigt att samtidigt som man känner att livet står stilla och allt aldrig mer blir som förr så går det ändå vidare. jag menar, gräset växer, blommorna slår ut, fåglarna kvittrar som alltid, våren kommer med stormsteg som om den inte brydde sig ett dugg...
kanske är det just i det och här...som man kan finna styrkan att gå vidare i sorgen och känna...att fast allt är meningslöst för en tid så gå livet vidare..och våren...och känslorna...och glädjen..ja, faktiskt! Glädjen över alltings förgänglighet, liv och död, finns där bland sorgen.

Varma hälsningar Ylva

Känner med dig solis .

Känner så väl igen det du skriver om att man är både ledsen och glad på en gång. Det var likadant för mig när min mamma gick bort.

Ledsamt att du inte kan åka på begravningen.Hoppas du inte känner dig alltför nedstämd av det.

Skickar massor av kramar till dig .

Du skriver "kvällen är här och jag är ledsen" och du saknar tydligen mamma som är borta för alltid... så nog tycker jag att du verkligen ska försöka på alla sätt att kunna närvara vid begravningen.

Det är märkligt hur ens tankar förändras.
Jag har nu börjat verkligen vilja vara på mammas begravning och jag vill även se henne för sista gången.

Jag har liksom inte kunnat ta till mig förran nu att hon är nu död,först idag har jag kunnat gråta och börja sörja.

Jag skall se om det finns att köpa billiga flygbiljetter till Finland.Har läst nånstans att det är billigare att flyga.

Båtresan är för mig alldeles för jobbig och dessutom helt ensam!

Tyvärr är min ekonomi på existens minimum på grund av egen dumhet tidigare

Men jag kanske kan låna lite pengar.Sonen sa att han vill ge mig 1000 kronor!Dessutom sa han att kyrkan kanske kan hjälpa!?

Ska inte dina barn gå på mormors begravning? Fast å andra sidan så kanske ni inte haft sån kontakt, vad vet jag Mina ungar skulle inte få eller vilja stanna hemma om mormor/morfar eller farmor/farfar skulle begravas

SOLIS, tänker på dig !Och hur vore det om du skulle hörsamma Felix Mattes och numera också mitt råd. Presentera det för det sociala så är jag säker på att du får hjälp och kan åka på begravningen. Jag tror det också skulle vara din mors önskan och hopp. Klart att hon ville ha sina nära och kära hos sig! För dig skulle det också kännas väldigt bra att ha följt henne till sista vilan. Att få vad med!
Och det är klart att du är ledsen, speciellt på kvällen. Det är svårt, vet vet så vä!

Socialen finns där och de är till för att hjälpa dig i denna din svåra stund!

Tack för allt tröst och alla råd. I morgon ringer jag till socialen.

Mina barn har inte haft när kontakt med min mamma,tyvärr;inte jag heller men den biten är försonad eller hur man säger.

Det är precis som att mamma kalla mig för att komma till hennes begravning

Så det måste gå att ordna på något vis!!!

Det är skönt att ha vänner här även fastän vi aldrig har träffats

Skönt att läsa att du tänker göra allt för att åka till din mammas begravning...kommer att kännas bättre för dig efteråt att du åkte i alla fall...du vet...man måste göra ett avsked av sina föräldrar för att kunna gå vidare i livet...annars gnager det hela tiden...även om man inte haft någon bra kontakt...
Do it!!!!!!

Jag har samtidigt varit lite rädd för mina egna kännslor som kan bubbla upp på begravningen;eftersom jag vet inte hur jag klarar av det men nu vill jag åka i alla fall.

Tack allihoppa för alla era goa och omtänksamma ord
Nu kan jag gå och sova nu när jag vet hur jag vill göra.

Din bror i Finland kanske kan hjälpa dig ekonomiskt med pengar till resan om det skulle vara så illa att socialen inte ger dig.Vet sedan tidigare att en biljett Stockholm -Helsinfors kostar strax över 3000:- (flyget) Om alla hjälper till litet så ska du se... att du kommer iväg.

Kanske kan man påstå att cermonierna i samband med en begravning just är till för att känslor ska få tillfälle att "bubbla upp"....

Vet inte riktigt vilka känslor du menar Solis men jag håller med Posse. Det du känner måste få komma ut. Det är inte bra att stänga dem inne. Det vet du själv mycket väl Solis har jag förstått men jag kan också förstå din rädsla.

Hoppas du kan få möjlighet att göra det du vill . Var inte rädd för att be om/ta emot hjälp i en sådan jobbig situation.

Kram

Det är jätteviktigt att få ta farväl och på så sätt kunna fortsätta sorgearbetet. Tyvärr mal soc kvarnar långsamt så du hinner inte få pengar därifrån till den 28:e om du inte varit där förut. Jag har precis hjälpt en familj ta kontakt med dom och det är en diger utredning som ska till stånd för bedömning av rätten till bistånd.
Mitt råd är att du absolut ska försöka åka, och ta kontakt med diakonissan i din hemförsamling och hör efter om dom kan skjuta till de pengar som du inte kan ordna på annat sätt.
Tycker också du ska ha med dig ett eller flera av dina barn som stöd.

Mina barn kan inte följa med:de vill så gärna men alla har vi ont om pengar och dessutom om alla skulle med så behövde 7 hundar passning!

Just nu är jag själv fullständigt förvirrad;jag vet varken ut eller in, hur jag vill göra!?

Jag får ingenting gjort här hemma , det enda tycks vara att jag kan sitta här framför datorn

Allting är mycket märkligt för mig just nu; jag känner kaos inuti mig som att en JÄTTE VREDE är på väg att bubbla upp
Jag fattar ingenting;varför vrede just nu då kärlek behöver vara framme tänker jag, men jag känner endast fruktansvärt vrede som håller på att komma fram och jag känner mig så ledsen så samtidigt

Gode Gud HJÄLP MIG!!!

Äntligen kan jag gråta och det kom inget vrede alls som jag trodde och var rädd för.

Jag är så glad:nu är resan fixat,jag åker den 27.5 ifrån Stockholm till Helsinki!

Äldsta sonen ordnare resan åt mig

Va bra Solis....slappa av lite nu till begravningen och hämta krafter...allt ordnar sig ska du se

Tack tusen gånger alla ni som varit så goa mot mig här på forumet

Ni har verkligen hjälpt mig

Verkligen skönt att höra. Sköt om dig

kram Eva

Jag skulle väldigt gärna gå på min mormors begravning,
jag har aldrig träffat henne, men jag har hört hennes glada röst
i telefonen många gånger under mitt liv.
Trots att hon inte kunde svenska, och jag inte kunde finska
så försökte vi säga något ord var som den andra kanske förstod

Jag är så tacksam för att det nu löst sig att mamma Solis kan komma
iväg på begravningen iallaf. Jag önskar så att jag kunde följa med
och vara stöd för min mamma. Men vi har ett helt gäng hundar
härhemma som behöver passning. Och ekonomin finns inte för att
fler av oss skall kunna åka.

Jag vill tacka Er alla här för att Ni stöttat min kära mamma
genom detta beslut! Ni har varit mycket rara!

Jag hoppas att mamma känner att hon har stöd i sin
bror i Finland, det jobbiga blir dock resan på egen hand.
Men jag HOPPAS och BER att det skall gå bra!

Kramar Kalinsi, Solis ena dotter

vrede är inte farligt att känna solis
det är en helt normal känsla, som du inte ska undertrycka hela tiden
det blir till slut som en tryckkokare som exploderar
vrede är inget att vara rädd för.
man behöver alla sina känslor, ilska, vrede, glädje, sorg,, vemod,upprördhet och alla känslor behöver varandra om man ska bli "hel"
skönt att du kunde gråta lite, det lättar på trycket.
skickar många kramar till dej vännen.

Det finns en lågprisflyg, Blue One, som flyger Stockholm-Hfors för 334,- mitt i veckan. Inte dyrt alls. Veckorslut är det dyrare.
Blue1

Kära Solis! Bli inte förvånad eller rädd för alla märkligheter som kommer med sorgen! Ilska (så klart! Din mamma har ju lämnat dig!), skratt och glada minnen (skäms inte för glädjen, den finns alltid där den med!) och så all ren sorg, övergivenhet och känsla av orättvisa. Sorgen har alla sidor och det är som det är. Resan över ska du inte oroa dig för, vänner finns överallt och man kan alltid hitta ett leende och en varm blick om man söker. Det brukar jag göra som reser i jobbet och ibland känner mig helt vilsen...

På begravningen har du din familj omkring dig, och inte minst en präst som ju är expert på sorg och begravningar! Luta dig på honom/henne om du behöver!

Kram på dig, jag är så glad att du kan åka, som tidigare sagts så behöver man ett avslut.

/Sara

Jag känner verkligen en stor lättnad nu när jag vet att jag kan åka på mammas begravning

Och alla goa människor här på forumet och IRL som har stöttat mig
så jag tror att allt kommer att gå bra på resan och på begravningen

Ser att allt har ordnat sig och du kan åka.

Du kommer för evigt att vara tacksam för att du fick vara med om avskedet.

Det tror jag med