CITAT (shiva @ 22-05-2005, 04:11)
Jag kanske har lite för extrema inlägg här på forumet, men en del saker är värda att MÅSTE man komentera! I torsdags träffade jag en tjej som i sitt tidigare förhållande blivit hotad med pisto, när hon gjorde slut med sin pojkvän ! När hon slog undan hans hand sköt han! Kulan lämnade ett 15 cm. ärr på vänstra sidan av skallen som slets upp totalt! I kväll träffade jag en annan tjej som berättade om sitt ex. Förutom att han slog henne för jämnan roade han sig med att misshandla deras schäferhund! Med både sparkar och slag.
när dom separerade tog han vovven till vetrinären, och tog livet av den!!!
Det är så många kvinnor här att några av er borde enligt statistiken behandlas illa! Som en man som tar mitt ansvar erbjuder jag mej häremed migsjälv!
Jag är en kille på runt hundra kilo och "pinsamt " duktig på att slå in skallen på dumma människor! (kvinnomisshandlare bl.annat). Är vi män så elaka mot kvinnor? MÄN SOM MISSBRUKAR SIN STORLEK OCH STYRKA MOT BARN, KVINNOR OCH DJUR , ska straffas hårt! Jag utdelar gärna straffen personligen!
Magnus
Jag förstår din frustration, men du är ju med dina åsikter inte ett dugg bättre själv. Våld föder våld och försvarar man en misshandlad kvinna med våld så blir det förmodligen hon som blir lidande efteråt.
Vi har också en massa människor som lever i förhållanden där dom misshandlas psykiskt eller mår dåligt av andra anledningar och der är ju inte heller ett dugg bättre. Tyranner finns nog tyvärr bland både män och kvinnor.
Det är svårt att ta sig ur ett destruktivt förhållande, vi hade ett par vi kände där vi inte hade en aning om hur dåligt kvinnan mådde.
Hon tog sitt liv och lämnade efter sig ett brev där hon berättade allt, jag hade för mitt liv inte kunnat tro det om hennes man, som var i mitt tycke en väldigt snäll och trevlig person. Man önskar ju att hon pratat med oss, men vet samtidigt inte hur man skulle hjälpt, där handlade det inte om fysisk misshandel, utan psykisk ohälsa som kom av dåligt skött ekonomi och stora skulder, hon såg det som oöverstigligt att ta tag i det själv och maken var överhuvudtaget inte intresserad av att göra det, han orkade väl inte helt enkelt, mådde väl också dåligt på sitt sätt.
Hon kunde inte flytta därifrån för hon fick ingen lägenhet, skämdes för att berätta för släkt och vänner och såg till slut ingen annan utväg än att försvinna från alltihop.
Han kunde sen lösa skulderna med hennes försäkring och lever idag ett gott liv med en annan kvinna i det hus min väninna mått så dåligt i, hur det är där nu vet jag inte, men det känns konstigt att han till synes tog så lättvinnligt på det, och "tjänade" på hennes olycka och förtvivlan.