tonåsdöttrar Alternativ

[Pia-Maria]

Hej!
Finns här någon som kan komma med ett glatt tillrop och ett tröstande ord?
Jag har tre tonårsdöttrar och lever med lyckligt gift, men ej med deras pappa. Jag inbillar mej att jag som mamma borde veta vad som är bäst för mina barn. Men icke! De verkar tror om sej själva att de besitter all den livserfarenhet som krävs för att fatta stora beslut och för attkunna uttala sej om vad som är bäst för dem. Allt jag säger verkar komma från en annan planet. Vi har bott här nu i snart 6 år och jag känner att i i grund och botten har vi det bra, sen kan det finnas brister men det finns det väl i alla familjer eller är det bara här?
Jag börjar känna mej så matt, jag vet inte vart jag ska vända mej. Och samtidigt så känner jag att detta är en övergående fas och at jag bara ska igenom den.
Jag handlar efter min magkänsla, men den är inte mycket värd i mina barns ögon. Jag går hemma på dagarna pga min Fibro och har i och med det mycket tid att tänka, kanske för mycket?
Finns det nån som kan peppe mej lite.
Har ni gått igenom något lliknande?
Kram fån en trött liten mamma

[Hannele]

Barn är väldigt individuella, det vet alla som har fler än ett barn.

Bruket av alkohol
Man kan inom familjen sätta en gräns, att når man fyller 18, firar man det med vin till maten?
(Varför föräldrar langar till sina barn är ofta rädsla, att de ska få tag på hemkört.)
Föräldrar måste kanske ibland våga vara föräldrar och ta obekväma beslut.
Skulle ungen ändå komma hem full, då är det för sent att skälla, då stödjer man.
Tidigt måste man se till att "få" starka barn, som vågar ha avvikande åsikt från sina kompisar.
Då måste man låta dem även ha avvikande åsikter från sina föräldrar, lärare, stödja dem, om de inte alltid ha samma åsikt som en själv. Starka barn klarar kamrattryck.

Hur gammal flickvännen skall vara för att få sova över.
Du har ju flickor? Flickvännens föräldrar bestämmer åldern.
Våra barn har varit scouter, sovit ofta borta och i tält med kompisar.
Det är inte alltid sex det handlar om, utan kamratskap och närhet, när man sover ihop.
Huvudsken är, att man är öppen och kan prata med varandra.

Hur man uppför sig mot andra.
Man ska inte tillåta vad som helst. Man måste uppföra sej hemma, som man gör borta. Inga fula tilltal ska vara tillåtet, varken mot syskon eller mot föräldrar. Om vi vuxna inte lär våra barn uppföra sej, vem ska då göra det?

Hur man handskas med pengar
Ungar är väldigt olika. Men barnen ska vara införstådda med, vilken ekonomi familjen har och att alla har ett ansvar. Om man förklarar, så är inte barnen dumma. Sedan ska de väl få lov att göra lite dummheter med sin egen månadspeng?

Att man är en ärlig person
Förädrar ska också vara ärliga, man är ju förebild.
(Jag har förklarat för barnen, att jag har för dåligt minne, för att kunna ljuga. )

Att man behöver lära sig ta ansvar och hjälpa till hemma.
Det är självklart. Men ställer ni alltid upp som på hotell, så...
Man kan inte börja med de med tonåringar, man måste stå ut med 3-åringar, som ska "hjälpa till", man måste ha tålamod, även när man har bråttom och inte göra om, om allt inte blev "perfekt". Barnen måste få göra på sitt eget sätt. Vi har aldrig betalat för städning av eget rum, tvättsortering, disk, toa (men ibland kan man få extraslant, om man städar klädkammaren eller liknande).

Att man sköter sin skola (prioritet hos oss)
Skola är barnen arbete, det måste dom sköta. Men dom behöver föräldrars hjälp, många gånger. Skolan idag ger inte mycket tid för individuell hjälp eller hjälp med studieteknik.

Att lära sig bedömma personer och välja sitt umgänge.
Småbarn kan mans styra... men tånåringar är det svärare med. Bjud in barnens kompisar, lär känna dem.
Kanske de inte är så "farliga" som du tror?

Att lära sig tänka på vad ett beslut innebär längsiktigt. Tex en tatuering.
Vi har haft diskussioner, jag hade redan gett tillåtelse, men dottern hade ändrat sej.
Visa din egen mage och fråga, om tatuering blir snyggt där!
(Själv fick jag skäll för att gör avanliga hål i örönen.)

Att hålla en socialt accepterad dygnrytm så man kan behålla ett arbete.
Vi har sagt till ungarna, att när förädrar jobbar,och går upp tidigt på morgonen, ska de ha någorlunda normal dygnsrytm, även på sommarlovet. De kan i alla fall inte störa, för det handlar om vanligt hänsyn, så alla kan leva normalt i familjen.

Man ska prata och alla ska ta hänsyn, till båda hållen, men det är faktikst föräldrarna som bestämmer.
Enkelt!