CITAT (Magnolia @ 08-06-2005, 13:37)
Om man väljer att tex vara socialt avvikande ...
... "
Väljer??
Jaa, om man
väljer att vara socialt avvikande - så instämmer jag.
Men ... när man inte väljer själv då?
Vilket är EN grundläggande hörnsten i många former av "annorlundaskap".
CITAT
Finns det inte en risk med att fokusera för mycket på detta med annorlundaskap också? Om vi t ex möter en lätt handikappad människa, är det då handikappet vi tänker på först? Borde vi inte försöka koncentrera oss på LIKHETERNA i stället...
Så rätt så rätt.
Och med en rullstolsbunden blir det så "enkelt" (hmmm, borde vara, hmmm), för det SYNS! Förklaringen varför en person inte GÅR finns ju där, ingen kan missta sig på det.
Men varför blir det så att människor inte FÖRSTÅR när någon är annorlunda, utan "väljer" att
tolka den andra människan beteenden som elaka, dumma, provocerande, irriterande ... upprörande ... tolka att den andra VÄLJER - inte att det kan finnas ett annat sätt att tänka på, ett annat sätt att se välrden på.
I upprörda känslor finns ju ingen plats för likheterna...
Och inte heller någon plats för att SE ... allt det fascinerande, spännande, roliga, unika, osv.
Det blir en låsning som slutar med "Dra åt helvete!" Och INGEN av partena förstår vad som hände, eller varför. Men alla är upprörda, arga eller ledsna.
Och förlorare, är ALLA.