Hur regarer ni på människor som är "annorlunda"?

Vad ÄR "annorlundaskap" för er?

Hur BEMÖTER ni människor med ett "annorlundaskap"?

Vad TÄNKER ni om det?

Skulle vara intressant att höra lite tankar...



För hur det än är, så är det i praktiken ... inte särskilt väl fungerande.

"Skärp dig! " blir ett ofta använt uttryck (i tusen olika varianter av uttryck)
Missförstånden blir otaliga och slutsatserna likaså.
Folk VET ... att människan jävlas, är DUM och ska sättas på plats och ska skärpa sig och ändra sig, eller om inte annat ... dra åt helvete.

Egentligen blir jag förbannad...

Svar på ettan och fyran: Annorlunda är intressant!

Annorlundaskap? Det är för mig de som sticker ut från mängden. Allt från psykiskt sjuka till avdankade hippies.

Bemötande. Med respekt!

Sen finns det vissa som är annorlunda på ett negativt sätt, dem har jag tyvärr ingen vidare respekt för (för jag har inte kommit längre än så). Exempel: personer som är ständigt förbannade på allt och alla.

Annorlunda är ett väldigt vitt begrepp. Du får nog precisera dig om jag ska kunna svara. Jag reagerar säkert hela olika beroende på vilket sätt något/någon är annorlunda. Allt beror ju på om det annorlunda är positivt eller negativt för en själv.

Vad ÄR positivt och negativt för er själva då... ??

Vad är det som blir FEL och när kan beteenden tolereras??

(och så måsta jag ju säga, att de flesta människor tycker jag reagerar sunt och vänligt i såna sammanhang, men de som inte gör det, blir desto mer hätska)

räker det inte med trådar om anorlundaskap snart?

Med tanke på vad som händer på forumet NEJ

Det kommer aldrig blir tillräckligt av sådana trådar

Jag svarade rent allmänt på en allmän fråga. Om frågan bara var tänkt som ett sätt att dra igång ännu en tråd om Solis - och inte var allmän - så väljer jag att inte kommentera.

Nej men snälla nån;allt handlar för jösse namn inte om Solis

tycker det verkar som alla trådar handlar om dej just nu solis
tycker att om man envisas med att skriva om anorlundaskap, så gör det i en och samma tråd.
starta inte upp nya hela tiden, när det bara leder till bråk på forumet

Det kan jo finnas en viktig lärdom i det hela för människor inom forumvärlden:LEV OCH LÅT ANDRA LEVA

Varför måste det bli bråk

Men ... om jag UNDRAR ... parallellt med "solis" ...

Är det ett farligt ämne? Går det inte att PRATA om, i generella ordalag???

Jag tycker det är viktigt, och viktigt att tänka efter, för vem vill egentligen vara elak, och hur många förstår elakheten som blir??

Jag TROR PÅ "att tänka efter". Ju...

Och jag TROR PÅ att tänka efter i generella ordalag - för det skapar förståelse.

Tror jag, som sagt

OCH ... det här är ju inte "en enskild händelse" utan ett allmänt fenomen i samhället, gång på gång ...

Vad vill NI leva i för samhälle? Egentligen?

Kanske krävs det eftertänksamhet, för att få ett bättre samhälle. Det är så lätt att "klaga" på andra, regeringen och så , men samhället är ju VI. Vad kan VI göra, för att få ett bättre, tolerantare samhälle?

"Tänka till", kanske är en bra början?
Vad vet jag...

Eller "Vem bryr sig!" som mina barn slängde ur sig emellanåt när de kom upp i tonåren.

Jaa, vem bryr sig, egentligen. Det vet jag inte.

Men jag VET att det är de som BRYR SIG som förändrar världen.

Vem vill DU vara? (allmän fråga, som jag också brukar ställa mig själv)

En sak är säkert:jag bryr mig verkligen
Och jag tror att jag personligt hjälper till just genom att vara den jag är hur mycket det än blåser motvindar

Jag VET att du bryr dig Solis!
Varm kram från amaira.

Och för er som nu tycker att jag är "solis-anhängare", vill jag säga att jag "bara" avskyr orättvisor, oavsett vem det drabbar!

Håller med Sulawesi utom det som du skriver om att visa respekt för de som är annorlunda på ett negativt sätt. Jag beklagar inte att jag inte kan visa dem respekt .

Som jag skrivit i en annan tråd så tolererar jag inte de som trycker ner andra. Jag tycker nog mera synd om dem. Tror också att de innerst inne är väldigt rädda för det " annorlunda" och därför försöker slå ner det med vilka medel som helst.

Och innan jag blir påhoppad , detta rör inte bara vad som hänt solis här på forumet.

Jag ÄR annorlunda, De flesta är kanske annorlunda på ett eller annat sätt. Ingen är ju 'som alla andra', alla sticker vi ut, någonstans, någon gång.

Mitt annorlundaskap brukar dock accepteras i de flesta sammanhang o situationer, dock inte alltid, men oftast.

Mitt seende på andras annorlundaskap är varierande men jag försöker oftast förstå (i den mån det går) och acceptera o respektera andra människor som de är. Samtidigt som jag är en av de få som har civilkurage nog att på en fullpackad spårvagn säga till en sönderstressad mamma att sluta slå sin son.

Jag tror dock inte att det som händer här i forumet handlar så mycket om reaktioner på annorlundaskap. Det är något annat. Jag har inte lyckats sätta fingret på det än...

Jag kan jo blir "en pilotfall" för människor som blir orättvisst behandlade; jag ger så att säga "ansiktet" för de som blir påhoppade eftersom jag har blivit påhoppad under HELA mitt liv.

Det tror inte jag ... och jag har "fingret på det"

Jag undra om det inte skulle vara en ide att ha solis som forumsvärd här på forumet tror att forumet skulle vinna mycket på det.

Jag håller med. ALLT kan ju vara annorlunda beroende på sammanhanget.

Jag tycker att det är bra att alla är olika. Däremot så måste ALLA vara beredd att ta konsekvenserna av sitt handlande. Att bara säga: "Så här är jag för jag är annorlunda och därför måste alla acceptera mitt beteende" tycker jag inte är ok. Om man väljer att tex vara socialt avvikande så kan man inte räkna med att alla ska vilja umgås med en tex.

Däremot så ska givetvis alla människor respekteras som människor.

Finns det inte en risk med att fokusera för mycket på detta med annorlundaskap också? Om vi t ex möter en lätt handikappad människa, är det då handikappet vi tänker på först? Borde vi inte försöka koncentrera oss på LIKHETERNA i stället, t ex "både han och jag gillar att påta i trädgården", "både hon och jag lyssnar gärna på klassisk musik", "både han och jag gillar skogspromenader" o s v? Eller är det lika omöjligt som att inte genast tänka "invandrare" när vi möter den mörkhyade Ali Muhammed, oavsett hur länge han har bott i Sverige och hur bra svenska han pratar?

Olle

Vad tycker JAG om "annorlundaskap" då ...

Jag måste nog erkänna att jag har lika svårt som många andra, i vissa fall.
Jag tycker inte heller om aggressiva människor, och inte om otrevligt påstridiga (och jag pratar inte heller om forumet nu, utan allmännt), men även DET bottnar ju i ett "annorlundaskap", men det kan jag inte hantera.

Det är lätt att ta någon som är sårbar, och som tillåter det, under sina vingar. Men man tar inte gärna någon som "spottar och fräser" under sina vingar. Försöker man får man i alla fall gå vidare sedan, med blåtiror .

Men, man behöver ju inte "ta under vingarna", inte beskydda för att uppföra sig respektfullt. Det försöker jag, även gentemot "de spottande och fräsande".

Det ligger på min heder, att bete mig respektfullt. Det ska väl inte bero på andra människor.

Så tänker jag, så fungerar jag inte alltid.

EN sak VET jag! Och det är, att när jag blir "arg", "förbannad" eller "irriterad", så beror det allra oftast på att jag INTE VET!

VAD jag inte vet, det vet jag ju inte, men om jag hade hela historien framför mig, då skulle jag inte längre vara arg.
Troligtvis skulle jag istället vara mycket ledsen eller sorgsen, kanske skulle jag inse vikten av HANDLING, för att förstå är inte detsamma som att acceptera.

Ja, det var lite om det "annorlundaskapet" som JAG har svårast att fördra: angripande människor.

Där har du en poäng Olle. Vi är ju människor allihop och man borde bli bemött som en sådan och inte utifrån det ena eller andra " handikappet".

Men jag , envis som jag är , reserverar mig fortfarande när det gäller förtryckare. Det kanske i en dels ögon är mitt "annorlundaskap"?!

... "Väljer??

Jaa, om man väljer att vara socialt avvikande - så instämmer jag.

Men ... när man inte väljer själv då?
Vilket är EN grundläggande hörnsten i många former av "annorlundaskap".




Så rätt så rätt.
Och med en rullstolsbunden blir det så "enkelt" (hmmm, borde vara, hmmm), för det SYNS! Förklaringen varför en person inte GÅR finns ju där, ingen kan missta sig på det.

Men varför blir det så att människor inte FÖRSTÅR när någon är annorlunda, utan "väljer" att tolka den andra människan beteenden som elaka, dumma, provocerande, irriterande ... upprörande ... tolka att den andra VÄLJER - inte att det kan finnas ett annat sätt att tänka på, ett annat sätt att se välrden på.

I upprörda känslor finns ju ingen plats för likheterna...
Och inte heller någon plats för att SE ... allt det fascinerande, spännande, roliga, unika, osv.

Det blir en låsning som slutar med "Dra åt helvete!" Och INGEN av partena förstår vad som hände, eller varför. Men alla är upprörda, arga eller ledsna.

Och förlorare, är ALLA.

det är helt okay att känna sig annorlunda och utanför
det är också okay att fundera över detta ämne, men MÅSTE man göra det i tråd efter tråd tills ingen orkar läsa eller kommentera det mera?

Innerst inne tror jag alla känner sej utanför.
Tror inte nån känner sej som centrum i alla sammanhang, utan funderar precis som vi andra över livet, kärleken och sånt.

Säkert har alla sett sej i spegeln och sett nåt annorlunda, som känns konstigt. Säkert har alla varit deprimerad, mått dåligt eller annat och tänkt
-Det måste bara vara jag som kan vara såhär knäpp!

Men så är det inte, jag lovar!

Jag uttrycker mig lite klumpigt idag AMAIRA som du har märkt...

Om jag börjar med att säga att jag tycker att det är stor skillnad på hur man hanterar annorlundaskap bland främlingar än bland människor som står en nära. En okänd människa kan man inte förvänta sig att "förstå" så de få minuter man interagerar får man försöka göra sitt bästa att vara beredd på att han eller hon kanske agerar annorlunda än jag förväntar mig. I en nära relation är det viktigare att förstå VARFÖR någon gör som de gör.

Det är sant att man inte alltid kan välja sitt beteende. Om jag retar mig på någons beteende tycker jag därför att jag är skyldig att tala om för den personen vad som retar mig. Först därefter kan personen välja att INTE göra så, eller i alla fall tala om varför han eller hon INTE KAN VÄLJA att inte göra så.

Vi kan låtsas att det finns en forummedlem som retar sig på att vi diskuterar annorlundaskap för mycket... Om denna medlem talar om för oss i tex denna tråd att vi borde sluta och vi ändå fortsätter så tycker jag att medlemmen har rätt att i fortsättningen ignorera våra inlägg

svårt att undvika, när alla inlägg handlar om samma sak

Applåd! bästa inlägget idag..

Hmm... men om jag möter en handikappad vet ju inte jag vad vi två har gemensamt förrän vi pratat med varandra och jämfört intressen, däremot kan jag se (om det syns) att han/hon är handikappad och det vet jag att vi inte har gemensamt. Sen drar jag en slutsats om hur jag tror att den personen är grundad på min egna lilla erfarenhet och kunskap om handikappade som förmodligen mest bygger på fördomar. Inte konstigt att det inte gör verkligheten rättvisa, men det är väl så man gör.

Och det gäller ju även för invandrare, har jag inte pratat med Muhammed vet jag ju inte att han är svensk för han ser ju inte "svensk" ut och eftersom jag ser "svensk" ut (dvs blond och ljushyad till skillnad från hans kanske mörka hy och svarta hår) tycker jag automatiskt att han är annorlunda. Min erfarenhet säger mig då att personer som ser ut som honom oftast talar ett annat språk, tillhör en annan religion, är van vid annat klimat, annan kultur osv Det gör att jag tror att han är annorlunda än jag, att vi inte har så mycket gemensamt, men det behöver ju inte vara negativt ändå. Jag kan ju ändå vara öppen för att jag kan ha fel om jag får en chans att lära känna honom (henne...). Om jag däremot klamrar mig fast vid att mina fördomar alltid är rätt, då tycker jag att man är lite ute och cyklar.

Men annars tycker jag att du har helt rätt Olle, man borde inte döma efter utseende, tyvärr är det det vi gör.

Jättefint och klokt skrivet!

Jag har under åren hunnit jobba med alla möjliga sorters människor; från mentalsjukhus till riktiga jetsettare, och vänner har jag av alla möjliga nationaliteter, med olika handikapp och annat, så jag reagerar inte på särskilt sätt.

Men nånting som gör mej väldigt glad och stolt är, hur våra barn behandlar olika människor med vänlighet och respekt. De tilltalar och svarar vänligt till uteliggare och hjälper hem gamla tanter, som ramlat och annat. De behandlar alla lika och det gör mej glad.

Vi inom mitt yrke pratar inte om handikappade utan om funktionshinder.
Ett funktionshinder kan göra att vissa saker blir svårare att klara av, som att t.ex vara rullstolsburen.
Att vara handikappad har mer med omgivningen att göra.
Ex: Placera en person (som inte kan japanska) i Japan, så blir den personen handikappad.

Min blinda kompis (säg inte nu att det heter synskadad ) har inga hinder,
han kan göra precis allt utom köra bil.

(Att jag använder "fel" fackuttryck, beror på att mitt vokabulär är från 70-talet.)

Scrollan, det är såna som du, som gör oss "vanliga" osäkra, för ni inom ditt yrke vet bäst och
vi vågar inte oss ens närma oss och börja prata, för vi kommer säkert att göra "fel" och anväda "fel" ord?

Äh, tror jag inte ett dugg på!

*//* Att dom flesta tycker, alltså.

Sådana är mina barn också och det gör mig mycket glad och stolt och tacksam

Funktionshindrad och Handikappad betyder väl samma sak... som jag förstår det.

Men jag vill absolut inte säga att jag är funktionshindrad eftersom jag har alla funktioner i behåll.
Handikappad är jag däremot och eg. har jag väl varit sen barnsben eftersom jag burit glasögon sen 10-års ålder... men nu är jag det på fler sätt.

Som sagt... benämningarna har samma betydelse... men för mig klingar det förstnämnda fel.

I din beskrivning, så ger du själv svar på skillnaden handikappad vs funktionshindrad.

"Såna som jag"???
Jösses!!! Jag har aldrig sagt att jag vet bäst...men arbetar man med det här dagligen, så måste man ju få kommentera det, eller hur?
Det ÄR skillnad på att vara funktionshindrad och handikappad.

Vi kan vända på det:

"Såna som du" gör att vi som jobbar inom det här området får våra kunskaper nedvärderade.

Javisst.
Men vad jag ville säga... var att fastän orden har samma betydelse så klingar de olika... kanske i mitt fall beror på att min äldsta syrra är rullstolsbunden (inte -buren) och hon har alltid varit handikappad.

Det handikappbegrepp som används i Sverige ansluter sig till WHO:s definition och till FN:s standardregler. Ett funktionshinder kan enligt definitionen uppstå som en följd av en skada eller en sjukdom. Om det medför en allvarlig begränsning för den enskilde föreligger ett handikapp. Omgivningens inställning eller reaktioner på funktionshindret påverkar i vilken omfattning det sker. Man brukar tala om ett miljörelaterat handikappbegrepp.
En konsekvens av det miljörelaterade handikappbegreppet blir att samhällets insatser kan bli avgörande för i vilken omfattningen det förekommer några handikapp.


källa: http://www.riksdagen.se/

Jamen då har jag haft rätt känsla för benämningen... Både syrran och jag är handikappade... också enl. standardreglerna

det är orättvist att jag drabbas av att forumet översvämmas av en massa strunttrådar

Man kan vara handikappad på mååånga sätt.

Jag vet

Jag förstår.
Ska inte diskutera det här mer.

(Jag begär inte, att andra utanför mitt fackområde ska hänga med i alla modeuttryck vi svänger med.)

Jag skrev en hel del kloka tankar, men du fastnade i ett enda"fel"uttryck.
Ordet funktionshindrad bedrövligt, jag skulle inte kalla någon för det.
Jag känner ingen, jag tror inte ens Mikael vill bli kallad för det, för han kan ju göra allt.
Precis som mina vänner, med olika handikapp.

Åja , jag tycker det är viktigt med ord-Det skulle inte falla någon in att kalla nån för idiot , eller krympling , numera ... fördomar hänger fast vid uttycket ...
Det finns en anledning till att begreppen ändras -Du är hindrad i dina funktioner .. om miljön är bra har du inga större besvär att ditt funktionshinder...
Som glasögonbehovet hos vissa , eller behovet av talböcker hos andra