tonåsdöttrar Alternativ

[Pia-Maria]

Hej!
Finns här någon som kan komma med ett glatt tillrop och ett tröstande ord?
Jag har tre tonårsdöttrar och lever med lyckligt gift, men ej med deras pappa. Jag inbillar mej att jag som mamma borde veta vad som är bäst för mina barn. Men icke! De verkar tror om sej själva att de besitter all den livserfarenhet som krävs för att fatta stora beslut och för attkunna uttala sej om vad som är bäst för dem. Allt jag säger verkar komma från en annan planet. Vi har bott här nu i snart 6 år och jag känner att i i grund och botten har vi det bra, sen kan det finnas brister men det finns det väl i alla familjer eller är det bara här?
Jag börjar känna mej så matt, jag vet inte vart jag ska vända mej. Och samtidigt så känner jag att detta är en övergående fas och at jag bara ska igenom den.
Jag handlar efter min magkänsla, men den är inte mycket värd i mina barns ögon. Jag går hemma på dagarna pga min Fibro och har i och med det mycket tid att tänka, kanske för mycket?
Finns det nån som kan peppe mej lite.
Har ni gått igenom något lliknande?
Kram fån en trött liten mamma

[MrNorth]

Hmm jag tror att mycket handlar om respekt, och brist av det. Att skrika och gapa på någon innebär att man inte respekterar denna personen, och det gör inte saken bättre. Självklart kan man brista och tappa fattningen men då är det oftast inte problemet i fråga utan helt andra saker som också ligger bakom och trycker.

Något som jag tycker är viktigt med barn och tonåringar oxå för den delen (även om jag till största delen umgås med barn o vuxna) är att PRATA.

Jag tycker det pratas alldeles för lite nu för tiden, man skriker eller mutar istället. TA barnet från tvn/datorn och sätt dig ner och prata och förklara VARFÖR du säger vill att saker skall vara på ett visst sätt. Oftast (inte alltid) brukar man nå förståelse.

Lite om punkterna du skrev:

Hur länge man skall vara ute om kvällarna. Sätt en gräns, 10-11? Här är det inte helt fel med lite "straff"... indragen månadspeng exempelvis...

Bruket av alkohol
Prata med barnet/ungdomen om alkohol... men bjud inte. Det är viktigt att avdramatisera allt om alkohol, göra det så ospännande som det bara går.

Hur gammal flickvännen skall vara för att få sova över.
At sova över anser jag inte är nåt stort problem, bara man har pratat om sex och sånt så att hon förstår vad det innebär att ha samlag... för det är ju detta föräldrarna är rädda för, inte själva översovandet... Avdramatisera sex för tusan!!! Idag lär ju ungarna sig mer om sex o samlag från nån snubbe på chatten än av föräldrarna, bara för de tycker det är för pinsamt att prata om det! Om en 7-8 åring vill prata om sex och allt det innebär... gör det!!! På en nivå som är passande för åldern!!!

Hur man uppför sig mot andra.
Har man inte lyckats lära barnet att umgås när han/hon är 11-12... då är det i de flesta fall för sent att göra underverk.
Hur man handskas med pengar

Ge barnet konstant ansvar för mer och mer av sin egen ekomomi, svara på alla frågor. En börs och veckopeng kan vara bra i 7årsåldern flör att gå till kiosken o handla glass... när man är 13 ett bankomatkort med lite mera pengar... och ett ungdomskonto. Förklara för han/hon betydelsen av en budget och hur man gör en sån... A och O för att kunna handskas med pengar!!! Lita inte på att skolan lär ut sånt

Att man är en ärlig person
uppfostran, respekt... då kommer ärlighet på köpet. Förklara att det aldrig är okej att ljuga.

Att man behöver lära sig ta ansvar och hjälpa till hemma.
börja TIDIGT!!!!! Lär barnet att sängen inte bäddar sig själv, att disken inte diskar sig själv, att kläderna inte skal ligga på golvet. Att tvinga in sånt i tonåren är inte så lyckat tror jag... då är man av naturen lite "rebellisk". Varför inte göra ett schema när barnet är så gammalt att det kan hjälpa till själv med enklare sysslor

Att man sköter sin skola (prioritet hos oss)
En självklarhet att inte skolka, missköta läxorna osv. En belöning kan vara på sin plats, samt att visa engagemang om han/hon vbehöver extra stöd i nåt ämne, Ta sig tid!!!

Att lära sig bedömma personer och välja sitt umgänge.
Usch, en knepig punkt....

Att hålla en socialt accepterad dygnrytm så man kan behålla ett arbete.
Beror på vad du menar... självklart så sover man på natten annars orkar man ju varken med skola eller arbete. Detta förstår barnen själva... och det är väl inget fel att nån gång vara uppe halva natten och spela pcspel om man har lov eller det är helg... det händer att jag själv gör det... bara det inte inverkar negativt på det ansvar man har.



Sånt här kan diskuteras hur länge som helst... och är omåttligt intressant. Några saker jag tror är extra viktiga:

* Visa att du som förälder bryr dig.... det är alldeles för mycket "jag har inte tid" i dagens stressade samhälle. Och alldeles för många skilsmässor...


* Visa respekt och kräv respekt.

* Aldrig slåss eller hota med våld, hot leder oftast inte till nåt vettigt.

* Dämpa rösten... skrik tillför väldigt lite, förutom att lära barnet att det är okej att skrika när man är arg och nåt är fel. Prata normalt, lugnt och sansat.

* När ungen är tonåring så får man nog som förälder lära sig att ge han/hon större ansvar och förtroende. Och grejar han/hon inte det... strama åt tyglarna. Frihet under ansvar.... det brukar vara ett bra ledord.


ja det var bara lite av mina tankar om detta...

/Henrik

ps varför är det "okej" att kalla barnet för "det"... 3 pers sing medans när man skriver om tonåringar skriver han/hon?? ds