CITAT (Lars-Olof Arvids @ 08-06-2005, 13:45)
Finns det inte en risk med att fokusera för mycket på detta med annorlundaskap också? Om vi t ex möter en lätt handikappad människa, är det då handikappet vi tänker på först? Borde vi inte försöka koncentrera oss på LIKHETERNA i stället, t ex "både han och jag gillar att påta i trädgården", "både hon och jag lyssnar gärna på klassisk musik", "både han och jag gillar skogspromenader" o s v? Eller är det lika omöjligt som att inte genast tänka "invandrare" när vi möter den mörkhyade Ali Muhammed, oavsett hur länge han har bott i Sverige och hur bra svenska han pratar?
Olle
Hmm... men om jag möter en handikappad vet ju inte jag vad vi två har gemensamt förrän vi pratat med varandra och jämfört intressen, däremot kan jag se (om det syns) att han/hon är handikappad och det vet jag att vi
inte har gemensamt. Sen drar jag en slutsats om hur jag
tror att den personen
är grundad på min egna lilla erfarenhet och kunskap om handikappade som förmodligen mest bygger på fördomar. Inte konstigt att det inte gör verkligheten rättvisa, men det är väl så man gör.
Och det gäller ju även för invandrare, har jag inte pratat med Muhammed vet jag ju inte att han är svensk för han ser ju inte "svensk" ut och eftersom jag ser "svensk" ut (dvs blond och ljushyad till skillnad från hans kanske mörka hy och svarta hår) tycker jag automatiskt att han är annorlunda. Min erfarenhet säger mig då att personer som ser ut som honom oftast talar ett annat språk, tillhör en annan religion, är van vid annat klimat, annan kultur osv Det gör att jag tror att han är annorlunda än jag, att vi inte har så mycket gemensamt, men det behöver ju inte vara negativt ändå. Jag kan ju ändå vara öppen för att jag kan ha fel om jag får en chans att lära känna honom (henne...). Om jag däremot klamrar mig fast vid att mina fördomar alltid är rätt, då tycker jag att man är lite ute och cyklar.
Men annars tycker jag att du har helt rätt Olle, man
borde inte döma efter utseende, tyvärr är det det vi gör.