Jag sitter här framför datorn och samtidigt lyssnar jag på en tysk musik kanal och känner mig oerhört tacksam för att jag får leva,prata,skriva,skratta,krama om min vovvar.....
Tårarna börjar rinna när jag tänker på alla människor som dog i tsunamin
Och detta gör att jag önskar att jag kan använda min tid till så mycket godhet som nånsin är möjligt