CITAT (Berith @ 09-06-2005, 07:11)
Jaa! Du avskyr orättvisor - utsätter mej och andra för dom - vaddå trösta?
Jag har inte förstått att jag sårar dig, och det har inte varit min mening. Förlåt Berith.
Lovar att tänka mig för bättre i fortsättningen hädanefter.
Carol:
CITAT
Jag förstår inte riktigt vad du menar... Det vimlar av människor som inte jag har något gemensamt med heller och jag anses väl antagligen vara ganska "normal", dvs skiljer mig inte så mycket från mängden och är inte funktionshindrad/har handikapp (vet inte vilket ord jag ska använda, har liksom inte vetat innan att man inte får säga handikapp... ). Men vill man inte umgås med folk som inte är så lika en själv (när det kanske känns att dom inte förstår en riktigt) måste man ju inte göra det. Jag tror att man alltid kan hitta folk som man trivs med, men ibland när man känner sig ensam och utanför måste man ha lite tålamod.
Har nog aldrig sett dig som annat än "normal", om det nu har något med saken att göra. Jag menar inget speciellt, utan undrade bara lite mera över hur DU tänkte. Ren nyfikenhet/ intresse.
Själv tänker jag ju, att man inte ska behöva umgås med människor som man inte har något gemensamt med, oavsett om de har något handikapp eller inte...
Reserv.
CITAT
och tycker väl att jag kanske kunde få klämma in med nåt
Det tycker jag med.
CITAT
det är inte det att jag hoppar på allt som är annorlunda, bara det som är annorlunda som individen själv kan påverka.
Själv kan påverka ... Är du säker på det?
Är du verkligen riktigt riktigt
säker på det?
Det är inte jag, tvärtom.
Och det är DÄR som det skiljer sig mellan oss två, ingenting annat som jag kan komma på.
Vem eller vad har fått dig att "bestämma" att det är så?
För min del - och, ja, jag "blandar ihop", jag pratar än om solis och än allmänt - har jag upplevt detta många många gånger, likadant, på samma vis. Nu är det solis, en gång var det min pappa, en stor del är jag själv drabbad, och ja, jag har också en "handikappad" son. Jag kanske vet vad jag talar om.
Förutom mina egna erfarenheter omkring det som händer här nu (mig själv, pappa, sonen osv) har jag även erfarenheter av egna och andras utredningar, både på tvären och bredden, neurologiskt, psykologiskt, och "biologiskt". Jag har haft samtal med läkare, kuratorer, psykologer. Läst tjogtals med böcker. Jag har ingått i "utbildningsgrupper", lyssnat på föredrag, och deltagit i gruppsamtal.
Allt för att få ordning på
mitt eget liv, OCH lära mig förstå, så att inte även MIN SON ska fara så oerhört illa som man gör av andra människors (även min) oförståelse och okunskap.
Du "vet" vad solis gör, tänker och avser.
Och det retar gallfeber på dig.
Men ... tänk om du har FEL då... ??? har du ens tänkt tanken?
Människor KAN INTE tänka och vara så som solis är, det är en omöjlighet, verkar flera av er tänka här. Därför ska hon sluta upp med att fåna sig och börja bete sig " vettigt".
Människor KAN inte ha "kärlek" inom sig, på det viset som solis har, hon ljuger. Nå, om hon hade haft Downs syndrom så hade hon kunnat, men det har hon ju inte.
Att sedan i nästa ögonblick prata om att "slå på käften" - sedär! Bevismaterialen hopar sig.
Men det gör de inte ... *trött*
Det är faktiskt inga större "konstigheter" att känna, tänka och bete sig som solis gör. Jag VET för jag FÖRSTÅR! Inifrån, förstår jag. Av tusen olika anledningar förstår jag. Även om det inte tillhör "vanligt folks" sätt att tänka och vara.
Det finns ingenting ont i solis. Men det gör ont, i MIG, när människor kallar henne för "troll" "ordbajsare" och annat, och även anser henne vara en bedragare ... för den uppfattningen får jag.
Att leva i gränsmarker, och även utanför dem, det är tufft och svårt.
Att leva i ytterligheterna , ofta motsatsernas ytterligheter dessutom, samtidigt, det är faktiskt fullt möjligt.
Att "fastna" i aktiviterer, bli "speedad" av händelser, som kickar igång hjärnan, kan upplevas som en "drog".
Ibland en livsnödvändig drog, om man har en hjärna som annars vill gå på sparlåga...
Det blir lätt "antingen eller".
"Skärp dig" är inte särskilt konstruktiva uppmaningar, när det handlar om hjärnans kemi, belöningssystem och svårigheter att reglera signalämnesflödena.
Sånt här styr man inte över, lika lite som man styr över sitt hjärtas slag.
Jag kan inte ge någon "diagnos" vad gälelr solis, vad som ligger bakom att det är såhär, det vet jag inte. Det kan vara så många olika saker. Men jag känner igen ATT det är.
Och i botten, i grunden, så är det så ALLA människor fungerar, mer eller mindre. Det är anledningen till EN stor skillnad i människors personlighet. (mycket förenklat beskrivet!!)
Det är när det börjar gå "utanför gränserna" och ställer till besvär och svårigheter för personen som lever med det, som man ger det ett namn och börjar leta anledningar - för att försöka reda ut saker och HJÄLPA.
Om personen själv vill bli hjälpt alltså. Alla upplever det ju inte som "problem", även om omgivningen gör det.
Oftast blir ju problemen i och med omgivningens reaktioner...
(PS jag har talat med solis i pm om det här, innan jag har skrivit här, och jag tror och hoppas att hon inte tar illa upp över det jag skrivit nu.)
Hur reagerar NI på "annorlundaskap"?
08-06-2005, 10:27
" blir ett ofta använt uttryck (i tusen olika varianter av uttryck)
