tonåsdöttrar Alternativ

[Pia-Maria]

Hej!
Finns här någon som kan komma med ett glatt tillrop och ett tröstande ord?
Jag har tre tonårsdöttrar och lever med lyckligt gift, men ej med deras pappa. Jag inbillar mej att jag som mamma borde veta vad som är bäst för mina barn. Men icke! De verkar tror om sej själva att de besitter all den livserfarenhet som krävs för att fatta stora beslut och för attkunna uttala sej om vad som är bäst för dem. Allt jag säger verkar komma från en annan planet. Vi har bott här nu i snart 6 år och jag känner att i i grund och botten har vi det bra, sen kan det finnas brister men det finns det väl i alla familjer eller är det bara här?
Jag börjar känna mej så matt, jag vet inte vart jag ska vända mej. Och samtidigt så känner jag att detta är en övergående fas och at jag bara ska igenom den.
Jag handlar efter min magkänsla, men den är inte mycket värd i mina barns ögon. Jag går hemma på dagarna pga min Fibro och har i och med det mycket tid att tänka, kanske för mycket?
Finns det nån som kan peppe mej lite.
Har ni gått igenom något lliknande?
Kram fån en trött liten mamma

[m-l södra hallan...]

Det är så underbart att höra att man inte är ensam, jag kan gå upp på natten (jag är trött och somnar tidigt) och se om sonen kommit hem- har han inte det så ringer jag eller skickar meddelande och hotar- inom en kvart står han i hallen. Oj, mamma är arg!
Jag säger också:Prata, prata, prata. Prata med dem när de vill även om det är kl 11 på kvällen när du egentligen vill sova- då kommer min son och är jättepigg och då måste jag lyssna fast det är segt. Prata även när de egentligen inte vill, en del grejer måste nötas in.
Prata med deras vänner, man får höra mycket intressant och många barn har ingen som lyssnar har jag märkt- jag har hört många sorgliga historier. Hos oss är alla välkomna så länge de uppför sig, skulle de stjäla eller bråka e.d är de inte välkomna och det vet de om. (kanske ett inlägg i annorlunda debatten- hos oss är ALLA välkomna)
Jag håller med Sulawesii om att vissa barn är väldigt svåra att styra, jag har försökt uppfostra 4 bångstyriga individer och tycker att jag vet vad jag pratar om. Fast det gäller ju att fullfölja hoten man ger.
Det går inte heller att jämföra förr och nu. Jag skulle aldrig vilja vara lärare idag, t o m småungar kan vara uppnosiga mot främmande personer.
mvh m-l