Jag har ju ett över hundraårigt hästkastanjträd. Pampigt och fint (fast "halv-döende", tyvärr). Men än lever den, och klarar våren och blomningen ganska bra.
Den är dubbelt så hög som huset, och med blommor som "kalendabrar" på grenarna.
Eftersom flera av er var förundrade över blommans skönhet, i Oldwolfies inlägg, sätter jag in några bilder på dem.

Ofta sitter blommorna i par, och den ena har en mittfärg som går i gult och den andra en mittfärg som går i rött/ rosa. Varför det är så, har jag ingen aning om.
Blommorna ser "mjuka och lena" ut, ju närmare man tittar, desto vackrare är de.



Särskilt humlorna uppskattar blomingen, och från trädet surrar och brummar det kontinuerligt. Här är det en åkerhumla som är på inflygning.