Jag håller nog med Magdis, det verkar som inte alla orkar vara föräldrar idag, det är ju inte alltid roligt. Ibland känns det som det enda jag gör är att uppfostra barnen, med andra ord se till att de lär sig plocka undan efter sig, kasta skräp i papperskorg, inte slåss, lära sig dela med sig, ställa undan tallriken efter maten, var snäll mot djuren, respektera andra människors saker osv osv. Listan kan göras oändlig. Visst är det lite trist att alltid behöva påminna och vara "tjatmamma" men det är ju så det är att vara förälder.
Ett typiskt exempel (tycker i alla fall jag): jag var med mina barn i affären häromdagen och en pappa med två söner i 8 -årsåldern kom gående. Pojkarna sköt den tomma kundvagnen mot uppställningsplatsen, puttade till den hårt så den for iväg och stod på sidan och blockerade vägen. "Så gör man väl inte", säger pappan, men fortsätter sedan bara gå förbi utan att få pojkarna att ställa vagnen ordentligt på plats. Det var kanske för jobbigt.
På det sättet tycker jag föräldrar är för mesiga med sina barn.
Det enda fysiska man behöver göra (förutom oändliga mängder pussar & kramar) är att huka sig ner, ta barnet stadigt (inte hårt alltså) under hakan, lyfta ansiktet och säga: "Titta på mamma" och vänta eller upprepa tills han/hon gör det, och sedan förklara vad de gjorde fel.
Såklart blir man trött ibland och kanske skriker åt dem, men det är inte speciellt effektivt. (jag vet, jag har provat...
)
Jag har aldrig provat någon typ av aga, jag tror inte på några former av våld. Min man upplevde det under hela sin uppväxt (i USA, som han kommer ifrån, är "spanking" (aga) inte ovanligt) och kan vittna om hur värdelöst det är.
Som någon annan sa, barnen gör inte vad du säger, de gör vad du gör. Det är därför mina barn kastar sitt skräp i papperskorgen utan att jag behöver säga till dem, och pojken är bara två år.
En ung mamma slå sitt barn på fingrarna.
11-06-2005, 13:57
