Det finns grader i helvetet när det gäller städning.
Periodvis hinner jag inte städa själv utan famlijen får sköta detta. Då blir det städat enligt deras nivå och det får jag faktiskt nöja mig med.
Ibland längtar jag faktiskt efter att få städa. Men klockan almenackan och jag är inte riktigt överenns alla gånger.
Jag var riktigt ordentligt sjuk i ungefär fem år.Barnen var inte så stora och maken jobbade ungefär 600 timmar övertid varje år. När jag var sjuk så behövde vi dessutom övertidspengarna.
Det som jag minns mest från den perioden och som fortfarande kan göra ont är omgivningens kommentarer angående städningen. Man klankade, slog ner på , snackade skit och idiotförklarade riktigt ordentlig.
Min nivå var att barnen skulle ha mat på bordet och rena kläder på kroppen. Putsa förnster var inte att tänka på. Plocka upp från golvet försökte jag göra med hjälp av skaftet på mattpiskaren. Besvärligaste med dammsugningen var att släpa ut dammsugaren från städskåper och "sätta i kontakten".
När man inte kunde var uppe mer än två timmar varje dag totalt och inte kunde gå utan kryckor, hade småbarn och en bortavarande man, så är inte städning så lätt.
Men skam den som ger sig. Allt skitsnack om hur dålig husmor man var höll på att knäcka mig totalt. Till slut blev jag kort sagt förbannad och bestämde mig för att inte ta nån skit.
Nästa gång som en person tex ondgjorde sig över mina oputsade fönster så svarade jag att jag har så ont så dom är inte pustade på flera år. Men du är säkert duktig på att putsa fönster så du kan väl hjälpa mig. SÅ ställde jag fram putsmedel och skrapor.
Inte fick jag några fönster putsade men personen i fråga försvann hem illa kvickt, för lat var hon minsann. Skitsnacket fortssatte men inte i min närvaro vilket var ganska vilsamt.
Med den erfarenheten så skulle det aldrig falla mig in att fälla någon som helst nedsättande kommentar varken till eller om hur någon annan har det hemma. OCh inte tycka att någon är störd heller.
Rent hus..., saknas förråd i England?
10-06-2005, 13:59
