|
Jag är latent pedant jag! Jag vill mer än jag klarar av helt enkelt.
Med strax tre barn varav en är gravt funktionshindrad på olika sätt, samt att jag själv har ett funktionshinder (medfödd sjukdom) m knäppa leder o en make som är egen företagare, det finns begränsad ork o begränsad tid i vår familj. Vi påbörjade vår renovering för snart sex år sedan o har flera rum som är påbörjade men inte avslutade, vi har inte orkat och inte kunnat helt enkelt.
Vissa dagar är bra, då orkar jag en hel del, andra dagar kan jag inte göra någonting men mitt handikapp syns ju inte utanpå så då är jag bara lat som inte orkar med i andras ögon.
Så tokigt att man ska bli bedömd efter vad man presterar i andras ögon. Jag vill verkligen orka plocka varje dag, jag vill verkligen dammsuga varje dag, jag vill också ha perfekt ordning i mina garderober, men jag orkar inte. Ena dagen gör man det, sedan kommer det en liten hjälpare som drar ut allting från sina hyllor, stjälper ut ur fönstren, springer runt o behöver tillsyn, sortera o ta hand om städning känns inte som första prioritet, vi måste klara vår vardag först o främst, sova, föda våra barn, ge dom rena kläder. Andra dagar kan jag ta mig ur sängen, sköta mina barn men ingenting mer, det får maken göra, hur mkt tid finns det då till allt som andra ser som störtviktigt?
Om då det fattas lister i hallen, ligger kvar brädbitar utomhus från hantverkarna som glasar in vår bro, sopsäckar med utsorterade kläder blir kvar en vecka till tills sopsorteringen är öppen, so what! Vi överlever, men i ett samhälle där de flesta verkar mest se till ytan vilket gör mig bedrövad.
Sedan, ordet störd..... Jag har en son som är "störd", uttrycket gör mig illamående när det används som "skällsord". (parantes)
--------------------
Ullet zon5
|
Rent hus..., saknas förråd i England?
10-06-2005, 13:59
