Datorproblem, bara ordet kan nästan få mig att lägga mig ner, ringa läkare eller akutsjukvård. BLodrycket stiger till hisnande ohälsosamma proportioner. Det slutar med att jag i verkligheten ringer äldsta sonen.
Denna son har int emycket till övers för dataklantiga föräldrar. Alltså väcker/ mutar, bönar jag och ber yngsta sonen. Denne har för all del blivit ganska bra på hårdvaruproblematik men när det gäller mjukvaroproblem njae, det får jag nog klara själv.
Har blivit säkerhetsfreak. Litar numera inte på säkerhetkopior eftersom jag upplevt att de inte alltid fungerar.
Nästa steg var att köpa en bärbar. Har lagt över alla program i den för att kunna "packa upp" en komprimerad säkerhetskopia och se att allt verkligen funkar. Och si, det var nyttigt. Nu har jag lärt mig hur mycket det är som inte kommer med i en säkerhetskopia och vilka åtgärder som behövs ytterligare.
Alltså förutom säkerhetskopia från mitt administrationssystem så måste jag dessutom ha en systemsäkerhetskopia från samma administrativa system. Jag förvara även alla kunders officedokument i samma folder.
Ändå finns det registeruppgifter man måste lägga dit för hand, vilket jag högljutt klagat på hos programvaruleverantören. De har ett litet helvete att förkalra detta just nu.
Så är det då det här med alla småprogram, certifikat och annat. Fortfarande finns det så mycket att lägga in i den lilla datorn att den inte riktigt duger till att jobba på i nödfall.
När båda är identiska så kommer jag att göra förteckningar över alla installationer, versioner av program och formatera diskar jag också . Jag brukar klara mig i ungefär två och ett halvt år. Men så fraggar jag ofta och vidtar alla andra städåtgärder som tänkas kan.
Man dataproblem, hujedamej