Det är med Forum som med familjer. Oftast är man sams men ibland bråkar man.
Ibland känner man att man vill vara ifred. Då kan man ta en paus.
Ibland mår någon medlem inte så bra. När folk inte gör det så tar det sig olika uttryck.
-En del bara försvinner.
-Andra är ledsna och söker lite sympati och uppmuntran
-En del tänder till som bara den och ångrar sig efteråt, ber om ursäkt och går vidare
-Andra fastnar i någon sort försvarsställnng där de gärna går till attack mot andra eftersom de har en känsla av att hela världen är emot dom.
Den sistnämnda är de som är svårast att hantera på ett fora för de människorna kanske behöver lite mera hjälp på annat håll.
Alla har vi våra ups and downs. Annars vore vi inte människor.
Det ropas på moderator och censur och gud vet inte vad.
Det jag iakttagit under ganska lång tid är att vi egentligen är moderatorer allihopa. Många försöker hjälpa till och dämpa, ta udden av och gjuta olja på vågorna, andra ser som sin uppgift att "röra om i grytan". En del har ganska avancerad omärklig teknik till detta, både de som dämpar och de som uppträder som troll ganska länge utan att avslöjas.
Man kan hjälpa till genom att till exempel skoja till det, se till att tråden byter riktning. Dränka en obehaglig tråd i nya trådar så att den hamnar långt bak. Den tekniken ramlar förstås bort om någon startar fem tio nya trådar om dagen för då måste alla som vill följa en viss tråd alltid gå till sidan två tre vilket man vanligtvis inte gör.
Man kan låta bli att reagera på trolling. Man upptäcker det lättare efterhand.
Man lär känna varandra lite personligen också, känner ibland när någon blir lite neråt och skickar ett PM i ställetmed lite uppmuntrande ord.
Ta en paus om du känner Ophelia. Men min uppfattning är att du just är en naturbegåvad moderator på det positiva sättet. Kom gärna tillbaka.
Väljer att backa härifrån, Inte kunna få säga sitt ord
22-06-2005, 10:22
