CITAT (jendah @ 29-06-2005, 00:20)
CITAT (Felix matte @ 29-06-2005, 00:10)
äldsta dottern min skulle på amställningsintervju... hon hade då precis innan fått bekräftat att hon var gravid... detta talade hon om så klart... reaktionen från tillkommande chefen var... Grattis!!! och hon fick jobbet... tyvärr så slutade graviditeten olyckligt.. men...
Tråkigt med graviditeten...
men intervjun låter fantastisk - önskar man hörde sånt positivt oftare...
Jag är mer van vid slingrande "runtomkring" frågor där de försöker ta reda på om man tänker skaffa barn de kommande 5 åren Undrar hur många gånger jag försökt svara "rätt" på dessa frågor

Men om jag inte ska ljuga måste jag svara "fel"... Jag är kvinna, 30 år, har lite yrkeserfarenhet (ca 2 år nu) är gift och vi har en villa, men inga barn än... Många fel där alltså... faktiskt alla fel...

trots att det är fullt normalt...
Det mesta av det jag berättade om hur det gått till har jag inte själv varit med om utan bara sett - jag kan allså inte anmäla det... andra har gjort det dock, och det har inte hjälpt. Det mesta av det är nu ganska länge sen.
Och som jag sa, för min del är det inte hundralapparna som är problemet - utan rent slarv...
Faktiskt så var hon själv smått chockad av att hon fick jobbet då... nu är hon mamma till ettårigt yrväder... har hunnit med att flytta och jobba i olika delar av landet och har nu en till liten på väg ... så allt blev bra till slut.
Förstår att slarv kan vara orsaken.. har ju fyra barn