Ilska gör mig handlingsförlamad., Hur tränar man bort det? Alternativ

[Bettson]

Jag är vanligtvis ganska snäll och timid men........ när jag blir riktigt arg så låser det hela min person. Jag måste få utlopp för ilskan på något sätt annars förstör det min dag totalt.

Naturligtvisl vill jag pysa ilskan på rätt person men det låter sig inte alltid göras.

Då finns risken att man pyser ilskan över fel person och då mår jag ännu sämre.

Naturligtvis borde jag på vuxet sätt lägga folks idiotiska beteende åt sidan och inte låta det påverka mig. Men det funkar tyvärr inget vidare om folk kränkt min person på något sätt. Då kommer barndomens känslor tillbaka som ett brev på posten gjorde förr i alla fall. Man känner vanmakt och en massa andra negativa saker.

Vuxenpersonen inom mig talar om att det är en fullkomligt idiotiskt reaktion för den som mår sämst av den är jag.

Barnet inom mig känner vanmakt, meningslöshet, håglöshet och en otroligt destruktiv ilska. Jag kan inte bli av med denna ilska eftersom jag vill lägga den på rätt ställe och klarar inte av att ignorera den.

Hur blir man av med den????

Finns det något bra sätt?

En bannad Bettson

[amaira]

Jag har varit en väldigt ilsk person förr om åren. Jag tror att det är ärftligt då min biologiska far är likadan och jag ser samma tendenser i min son som inte ens fyllt ett än, trots att han i stort sett aldrig ser aggressivitet då jag har lyckats stävja mitt humör.

Mmm, vi har ju alla olika personligheter, en del är milda till sin läggning, andra mer hetsiga.
Själv har jag "ett sjuhelsikes humör" i grunden, och det är också biologiskt (även om sedan miljön bidragit på olika vis).

Liksom dig Latmask har jag lärt mig "hantera" (leva med) mitt humör. D.v.s. jag utagerar det inte på andra längre, det är ju mitt.
Det kan vara (är!) ganska tufft att leva med starka humörsvängningar.

Tack-och-lov har jag blivit mycket mildare med åren , något jag är mycket lättad över. Skillnaderna märks också tydligt vad gäller konflikter med andra människor = slipper många konflikter, och löser istället problem
Det finns ju andra sätt än "utagerande-humör" att interagera på.

Men det här med "ilska" och "känslor" har jag grunnat mycket på, och försökt lära mig så mycket jag kan, för att själv få ett bättre liv. Och för att kunna ge (vara förebild och också hantera) son-med-damp bättre verktyg inför livet.