Ilska gör mig handlingsförlamad., Hur tränar man bort det? Alternativ

[Bettson]

Jag är vanligtvis ganska snäll och timid men........ när jag blir riktigt arg så låser det hela min person. Jag måste få utlopp för ilskan på något sätt annars förstör det min dag totalt.

Naturligtvisl vill jag pysa ilskan på rätt person men det låter sig inte alltid göras.

Då finns risken att man pyser ilskan över fel person och då mår jag ännu sämre.

Naturligtvis borde jag på vuxet sätt lägga folks idiotiska beteende åt sidan och inte låta det påverka mig. Men det funkar tyvärr inget vidare om folk kränkt min person på något sätt. Då kommer barndomens känslor tillbaka som ett brev på posten gjorde förr i alla fall. Man känner vanmakt och en massa andra negativa saker.

Vuxenpersonen inom mig talar om att det är en fullkomligt idiotiskt reaktion för den som mår sämst av den är jag.

Barnet inom mig känner vanmakt, meningslöshet, håglöshet och en otroligt destruktiv ilska. Jag kan inte bli av med denna ilska eftersom jag vill lägga den på rätt ställe och klarar inte av att ignorera den.

Hur blir man av med den????

Finns det något bra sätt?

En bannad Bettson

[Bettson]

Vet du att i dina känslor blir du aldrig mera än 5 år ..
Men det här med känslor är intressant . du har en känsla ,men du är inte en känsla ,
Du väljer hela tiden själv .Skall jag bli arg, ledsen ,glad, etc.
det är ett aktivt val allt du gör och inte gör.

Tänker man på det i olika situationer så kanske det kan ändra tankarna att vad blir konsekvensera av mitt beteende /handlande .

Du är alltid ansvarig för vad som händer dig .

Du kan bara förändra världen genom att förändra dig själv.

Det tror jag nog inte alls på.

Inte kan jag välja om jag blir arg ledsen osv. Det är känslor som styr man inte över.

Det enda jag kan välja själv är hur jag förhåller mig till det.

Att välja att undertrycka sin ilska är fruktansvärt farligt. Det har jag gjort under en stor del av mitt liv. Det kan förtära dig som människa totalt och mer eller mindre utplåna dig som person.

Jag blir numera arg men jag har aldrig lärt mig hur man hanterar det. Egentligen så börjar man lära sig sådant som barn, men när jag var liten så var jag av olika anledningar tvungen att undertrycka alla känlor.

En del av oss mognar ju sent i livet