Ilska gör mig handlingsförlamad., Hur tränar man bort det? Alternativ

[Bettson]

Jag är vanligtvis ganska snäll och timid men........ när jag blir riktigt arg så låser det hela min person. Jag måste få utlopp för ilskan på något sätt annars förstör det min dag totalt.

Naturligtvisl vill jag pysa ilskan på rätt person men det låter sig inte alltid göras.

Då finns risken att man pyser ilskan över fel person och då mår jag ännu sämre.

Naturligtvis borde jag på vuxet sätt lägga folks idiotiska beteende åt sidan och inte låta det påverka mig. Men det funkar tyvärr inget vidare om folk kränkt min person på något sätt. Då kommer barndomens känslor tillbaka som ett brev på posten gjorde förr i alla fall. Man känner vanmakt och en massa andra negativa saker.

Vuxenpersonen inom mig talar om att det är en fullkomligt idiotiskt reaktion för den som mår sämst av den är jag.

Barnet inom mig känner vanmakt, meningslöshet, håglöshet och en otroligt destruktiv ilska. Jag kan inte bli av med denna ilska eftersom jag vill lägga den på rätt ställe och klarar inte av att ignorera den.

Hur blir man av med den????

Finns det något bra sätt?

En bannad Bettson

[Bettson]

Jag har med åren lärt mej att visa min ilska genom iskall, totalt överlägsen vänlighet, mycket effektivt.
Skall väl tillägga att jag inte fungerar så gentemot dom som står mej nära, som man och barn, då är det råskäll och tårar som gäller.
Birgit Ek

Mm.... så funkar jag affärsmässigt. Galna affärskontakter man träffar på ibland. Brukar säga att jag mördar dom med vänlighet tills de kommer till en punkt där de skäms.

Familjen är det en annan sak med ungefär som för dig.

Svårast tycker jag är skalan mellan vänner ner till ytligt bekanta. Där tycker jag det är knepigt och blir ofta utnyttjad. Pendlar mellan undertryckt ilska för artighets skull och väldigt sällsynta men dock förekommande humörsutbrott. Oftast går jag med en kontrollerad innehållen ilska som ingen annan än jag själv lider av.

Egentligen handlar det nog mera omatt få perspektiv på ärman "har rätt" att bli arg. Måste du undertrycka dina känslor som barn så är det svårt att veta när det är acceptabelt att visa ilska.

Huvet säger en sak, det här är inte klokt och man blir arg. Känslorna för ilksa kommer men någon inre röst hindrar dig, inte är det värt att bråka, har du verkligen rätt i den här saken, ska du inte låta den bero, konsekvenserna kanske blir värre om jag visar ilska osv.