"För lite och för mycket skämmer allt" brukar det ju heta. Den perfekta balansen i naturen är visserligen också en myt, eftersom alla djurstammar ständigt varierar uppåt och neråt oavsett om det finns mänsklig påverkan eller inte. Men om en rovdjursstam är onaturligt stor i ett mindre område (t ex katter i ett villaområde) kan den absolut påverka de lokala stammarna av deras bytesdjur mer än de klarar av. Sara har dock rätt i att det bara är lokalt - en mer normal kattstam som man brukar ha ute på landet borde knappast vara något större hot mot fågelbestånden, även om man bör ta bort en katt som man märker är extra besvärlig som fågeljägare. Då anser jag faktiskt att en hund som kommer lös i markerna utan tillsyn så här års kan göra betydligt värre skada. Även en snäll hund är i grunden ett rovdjur, vars jaktinstinkt lätt vaknar om den ser t ex ett rådjurskid. Värnar man om småfåglarna även utanför det egna kvarteret tycker jag att det är bättre att stödja ornitologernas kamp mot den fågeljakt som fortfarande bedrivs på Malta och andra håll i Sydeuropa. Den kan enligt min mening inte försvaras.
Bjällerkattens bravader., Med provokativ fråga.
30-06-2005, 17:35
