Ormfobi Alternativ

[oscaria]

Jag är så fruktansvärt rädd för ormar. Har hört att det i år är ett ormår och det gör inte saken bättre. Gick på en spårkurs med hunden förra våren och när instruktören sa att vi skulle se upp med ormar i skogen ringde jag och sa jag var sjuk nästa gång vi skulle träffas. När jag åker till havet för att bada går jag omvägar vid stenrös och högt gräs. En gren som ligger över stigen ser ut som en orm på långt håll och ger mig hjärtklappning. Visar de ormar på TV knäpper jag över till annan kanal. Det här börjar bli ett problem för mig jag som annars inte är rädd av mig.

[Latmask]

När min ormfobi var som värst så åkte jag till Sollentunamässan. Där hade de ormar som man kunde ta i, så jag bara bet ihop och klappade en flera meter lång boa. Det kändes precis som Reserv beskriver. Som en otroligt lång muskel, det var inte lika läskigt som fascinerande. Huvudet höll jag mig ifrån dock.

Sen kom jag till ett annat stånd där de hade en 1,5 meters orm som var 6-7 cm i omkrets. Det är min värsta fobi, smala ormar som hugger. Strypormar är inte alls lika farligt för mig. En man höll i ormen och den fick krypa över min hand. Samma där, otroligt fascinerande. Den solingrade sig inte och "halkade" över som jag trodde. Den rörde sin muskelkropp målmedvetet och böjde sig och ändrade riktning varefter min hand gick. Dom är torra - det förvånade mig verkligen.

Efter det ökade intresset och jag ville lära mig mer och mer och mer för att jobba på fobin. Jag är fortfarande rädd och tror att allt som prasslar är ormar, fantiserar ihop att jag ser ormar på gräsmattan, tittar neråt hela tiden, men när jag väl möter en orm så blir jag iskall och inte särskilt rädd. Handlar rationellt i stället för att springa och skrika. Det är skönt.