Vi flyttade till hus för att vi ville bo på landet. Vi har katter som vi ville ha ute och vill att våra barn ska få växa upp på landet, och huset vi hittade fyllde alla kriterier vi hade (många) bortsett från att vi helst inte ville ha nån trädgård alls. Men det kom på köpet så att säga.
Relativt underhållsfri trädgård är vårt mål också, men de som bott här innan oss har ju planerat massor av träd och buskar, blommor och annat dylikt som behöver skötas om. Ett alternativ är ju att ta bort allt sånt, men det sköter sig inte heller självt. Jag skulle bara vilja att vi satte oss ner och planerade tillsammans en trädgård som är så lättskött som möjligt och jobbade tillsammans för att skapa den och sen kunna "släppa" det. Men det är där han bromsar.
Hittills har jag planterat lite perenner i en rabatt som det växte meterhögt ogräs i förra sommaren - för att försöka hålla ogräset nere så det inte blir ormmarker precis där man ska gå in i huset. Att gräva upp allt och göra om det till något basic och enkelt är för mycket jobb för bara mig så jag måste bara springa och försöka ta hand om det som de gjort som bodde här innan oss.
Mest jobbar jag på att hålla ogräset borta överallt runt alla träd, buskar och rabatter för att det inte ska bli "ormvänligt" och jättehögt gräs överallt. Så det inte ska ligga pioner vissnade längs med marken etc. Det är svårt att förklara hur trädgården ser ut, men av 2500 kvadrat så kanske 1500 är planteringar som måste tas om hand på ett eller annat sätt, annars har vi tomten full av tistlar, knähögt ogräs etc. Så vill ju ingen av oss ha det.
Hög ambitionsnivå har vi definitivt inte.
Det är just planerandet och etableringen det handlar om. Där han vill att jag ska ta hand om allt, och jag vill att vi ska göra det tillsammans och planera det så enkelt som möjligt så vi orkar ta hand om det, men det är ju som du säger - allt behöver skötsel under etablering och plantering och det är där han vägrar hjälpa till.